Amaranth

Jag är så fruktansvärt less på sommaren. less på konstant svettblöta kläder. less på att vakna klibbig med blött hår som svetten går att krama ur. less på att duscha och byta kläder flera gånger om dagen bara för att mildra äckelkänslorna.

Men det är ok klibbig äcklig högsommar är jätte roligt, det ska det ju vara. för är det någonting som är tabu i det här landet så är det att inte uppskatta det här äckliga vädret, att inte längta efter det årets övriga månader.

Med dom orden god natt. Nu ska jag lägga mig på min sängkänna lkanet klibbafast över allt och svettpärlorna rina. I morgon ska jag vakna till ännu en vidrig dag. Äcklig och outvilad med ännu mörkare ringar under ögonen.

Vart har alla demokratiivrare som basunerade ut sin uppfattning när al-Gaddafi störtades, det bode ju bli dags för dessa människor att demonstrera igen.

Inte visste jag att troende muslimer var lika rädda för hundar som för grisar. nåväl varje dag ska väll bjuda på nya lärdomar.

Retarderade jävla vänsterretorikertroll, inget blir bättre av att försöka tiga ihjäl, det blåser bara upp till en betydligt starkare storm, även om den kommer senare.

Jag älskade fotografin som konstform. Älskade till den dagen då jag insåg att det är omöjligt att fotografera människor utan vänner, erfarenhet och pengar.

Jag är alldeles för ärlig med att jag inte har arbete, ingen akademisk examen eller någon form av socialt nätverk. Det är inget som höjer ens värde hos andra.

Dejting, Vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig. Är så obekväm med konceptet, det innehåller enbart ångest av mörkaste sort.

Varför kan inte männsikro som levt under stenar och tror sig ha svar på allt bara skippa att öppna käften och krypa till baka ned under stenarena och självdö?

Det är konstigt hur månniskor som bara skriker ut "ska ha" "ska ha" "ska ha" men vägrar ta något som helst ansvar för att något av det blir till eller fungerar.

Varför är så satans många människor övertygade om att det är en mänsklig rättighet att bli föräldrar? varför är samma människor så ofta helt borta i huvudet?

 

Det är fanimig inte public service att SVT måste skicka en reporter till USA för att intervjua en tidigare självmårdspenägen person för ett inslag om självmord.

 

Moderaterna är verkligen riktiga fuckups som hellre importerar utomeuropeiska sjuksköterskor än gör det attraktivare för människor sattsa på de yrket.

 

Varför fortsätter Ryssland att vara de europeiska komunisternas våta dröm. Har dom inte sett verkligehten efter murens fall... har dom ingen jävla anaing om vilka som leder ryssland. nej fy fan för korkade människor med politiska ambitioner.

blir så ledsen och arg av människor som inte vet vad dom diskuterar och genom sin okunskap bestämmer sig för att diskutera utifrån direkt felaktiga utgångspunkter för att mörka att dom inte har någon aning, men måste uppfylla sin bild av sig själva som duktiga insiktsfulla människor. Nej fy fan. Men dom är bara människor, så att begära något mer vore enbart befängt.

Det värsta är att är ju förövrigt att eftersom att den skaran människor är medvetslösa i sina syrefattiga bubblor så är dom helt oemottagliga för varkligheten. Lite synd men dom är bara människor, sittandes på en självskapt pedistal av perfektion på sedan länge syrefri höjd.

Det är så patetiskt med människor som vill framstå som intelektuella... eller vad fan det nu är dom vill framtälla sig själva som... vet dom itne själva när det är dags att lägga av... eller i alla fall läsa någon litteratur i ämnet.

Spenderat några timmar av dagen med att ge bort vatten till tiggare. kändes humant på någotvis. Uppskattat var det i alla fall. Ändå slår det mig att en tillsynes god handling inte kan ge några goda tankar.

Men att ge bort vatten var i alla fall bättre än att försöka ge bort blommor. Vatten tackade ingen nej till.

 

Börjat med anteckningsbok för att över huvud taget få någonting gjort. Nog för att det känns bra att stryka över även de mest basala av saker.... men känns ju rätt värdelöst att inte kunna komma ihåg saker på något annat sätt.

 

Gårdagkvällen spenderade jag med att försöka träffa folk på krogen, försök två på kort tid. Rikskasst är ett för bra omdömme för hur det gick. Men det betyder bara att alting är som vanligt och det kan väll också vara bra.

 

Ty den dagen gryr då allting återstår, en singularitet där inget är igår, allt det som kan hända det händer på en gång, vi lever nu på alla vis och lyckan är ett tvång, när vi står vid evighetens avgrund och sjunger samma sång.

Leaving sweet lovely Derry for fair London town, there is no finer harbor all around can be found, where the youngsters each evening go down to the shore, and the joy bells are ringing for the maid of Culmore.

The first time I saw her she passed me by, the next time I saw her she bid me goodbye, but the last time I saw her it grieved my heart so, for she sailed down Loch Foyle and away from Culmore.

If I had the power the storms for to rise, I would make the wind blow out and I'd darken the skies, I'd make the wind blow high and the salt seas to roar, till the day that my darling sailed away from Culmore.

To the bad parts of America my love I'll go see, for it's there I know no one and no one knows me, but if I don't find her I'll return home no more, like a pilgrim I'll wander for the maid of Culmore.

Känner mig dålig som inte kan få andra att förstå att jag inte tycker om värme. Att jag en en jävla freakshow i det här landet... För det går tydligen inte, det är helt oacceptabelt att inte tycka att denhär bastuvärmen är något bra.

Alla tjatar om att en inte ska klaga när det är så bra väder. Vad som är bra är jävligt relativt.

Själv definierar jag inte temperaturen som bra när det är omöjligt att sitta på en uteservering utan att bada i sitt eget svätt. Att inte kunna gå på en promenad utan att allt jag har på mig blir klibbigt och illaluktande av älvar av svett.

Det är, ursäkta min svenska, bara jävligt vidrigt.

Nej, Jag får nöja mig med att vara hatad för att jag tycker att "bra" väder inte innebär temperaturer över 17 grader. Jag får nöja mig med att vara hatad för att jag uppskattar att inte bada i mitt eget svett dygnet runt.

Men jag kanske bara har missförstått... det brukar jag ändå alltid ha gjort. Hade varit fint att vara som andra. Då hade det gått att hitta vänner. Nästa vecka blir det enligt prognosen "bara" 25 grader... fint... jag längtar till oktober.

 

vill bara ha ett slut
aldrig mera vakna.
aldrig mera känna.
bara somna in.

När jag var på café i dag kunde jag inte sluta lyssna på konversationen som pågick mellan de tre töserna tvärs över lokalen.

De gled in på förhållanden och det enda dom kunde prata om vår hur trist deras sexliv blivit... så ja jag lyssnade.

"Han ser mig inte längre." "Vi har sex max en gång i veckan." "Han runkar hellre." "Han tar inga initiativ längre."

Jag ville bara skrika rakt ut när det efter ett bra tag kom fram hur dom hade sex. Det var väll ganska vanilj och stereotypt tråkigt (och absulut inget fel med det).

Efter ett tag blev jag arg när jag satt där och tänkte; Gör dom överhuvudtaget någonting för att trigga igång deras killar?

Tar de på den lilla, bjuder de in till en intim dusch, tar de på sig inget mer än hans skjorta och stringtrosor? Eller bara kommer ut naken och fri och säger "Nu jävlar ska vi knulla!"?

Nej inget sånt. Det lät som att det inte fanns något sånt, det vara bara ren uppgivenhet över att HAN inte gjorde något... Vem fan skulle inte tröttna då...

Då blir det ju att partnern sitter och onnar istället. Det ger för många lika hög, ibland till och med betydligt högre njutning än att knulla med en person som bara vill ha det vaginalt och tycker att saker som doggystyle är... kinky och spännande.

Jag har inte ens någon erfarenhet av sånt här... men ändå känns det på någotvis självklart att egna initiativ är ett måste för ett bra sexliv.

Om glöden nu har slocknat så börja blås liv i den själva då, om inte du gör det är risken stor att han/hon försvinner till någon som är mer spännande ELLER SLUTA FAN KLAGA ÖVER SITUATIONEN.

Det gäller både tjejer och killar oavsett sexualitet eller relationsform. Blir så trött på människor som klagar utan att ha ett intresse att förändra något.

Det enda som behövs, det absolut enda, det är ett recept och en remis. Det är omöjligt att få. I alla fall för en sån som mig som inte klarar av att uppfylla deras förestälda bild av hur verkligheten ser ut. Men jag ska strunta i att min identitet aldrig kommer att stämmma. Glömma att jag aldrig kommer att kunna sig mig själv som den jag är.

Måste flytta någonstans där det tar minst fyra timmar till mataffären och tillbaka. annars kommer det aldrig bli något slut på det här patetiska skitet. För den enda andra lösningen för att sluta hetsäta är att inte ha några pengar alls. Alla dom månaderna har det fungerat... hetsäta två tre veckor tills pengarna är slut sen svälta.

... och det är inte ens en lösning bara ett resultat. Ett tecken på hur jävla långt borta jag är från allt vad som heter självbehärskning och kontroll över mitt egna liv. Någon gång kanske jag har vad som krävs för att flytta någonstans.

Om man lever hela sitt liv i sorg ständigt sökandes efter en gnutta själslig lycka men sedan finner sig liggande inför döden efter hela livets prövning. Hur kan man då glädjas över att man så länge hållit sig vid liv med hjälp av lögner istället för att för länge sedan förpassat livet till återvinningscentralen.

Jag finner det svårt. Omöjligt ärligt talat. Man vill ju ändå dö med en känsla av att man gjort något bra av livet och för det allra mesta gillat det. Eller.

kan verkligen inte hitta någon förståelse till hur den här värmen kan vara behaglig. än mindre efterlängtad. Skitnatt fan vad jag hatar somrar.

Det finns verkligen ingenting som är trevligt eller behagligt med att konstant vara svetig och direkt äcklig, ingenting.

något skönt måste det ju finnas i att svettas konstant med tanke på hur många människor som "längtar" efter att få tvingas göra det efter varje vinter.

Kyla är bra. Kyla är fint. Kyla går att kontrolera och värja sig mot.

 

Fast det är väll bara jag som missuppfattat allting som vanligt.

Om livet verkligen går ut på ständig sorg, ständigt sökandes efter något som inte finns. Hur kan man då glädjas över att ha överlevt en längre tid enbart med hjälp av lögner istället för att för länge sedan förpassat livet till återvinningscentralen.

 

Jag finner det svårt. Omöjligt ärligt talat. vill ju typ dö med en känsla av att ha gjort något bra av livet och för det allra mesta gillat det... varför kan jag inte bara acceptera mina fel istället då hade inget varit något problem. Jag kommer aldrig att få någon hjälp.

 

Aldrg få acceptans av vare sig mig själv eller någon annan. Ändå är jag naiv och destruktiv nog för att försöka lura mig själv till motsatsen utan att gång på gång ta hänsyn till att jag hela tiden bevisas om att allt är omöjligt.

 

Jag vet inte vad som gör mest ont längre. Att inte vara en av er. Att känna att jag är en av er. Att veta att jag är. Att se att jag inte är. Att veta att jag aldrig kan bli. jag kan inte leva med det här.

 

Det borde gå att få cyanid utskrivet. Det är i alla fall en medicin som fungerar. Om samhället nu inte vill att jag ska leva med en chans att uppleva lyckan i att vara mig själva så är det de näst bästa.

och vad i helvette händer i Ukraina... jag hoppas för allt i världen att det där planet trillade ned från himlen "på egen hand"

 

Hur föbannat satans jävla svårt kan det vara.... War is'nt the motherfucking answer

Välkomnar usa:s handlingskraft, och undrar naivt, när ska handlingskraft bli något som kan utmärka europeiska politiker. När fan ska EU göra något vettigt..... I fallet med de ännu införda sanktionerna mot Ryssland så är de, för att vara diplomatisk, inget annat än ett skämt.

 

Trenden att självrättfärdigt störa politiska motståndare när de möts och talar är djupt obehaglig. Den är bortskämd och egocentrisk: Jag vill ha min vilja fram nu! Just den här frågan som jag brinner för just nu är den viktigaste på jorden och alla som inte tycker som jag, har inte bara fel - de är odemokratiska.

Enström: Försvarets bemanning är för låg
Vår aldeles egen inkompetenta och värdelösa Karin Enström har kommit till insikten att det behövs mer personal, därför kommer hon inte att ta avstånd från RB5 som garanterar att personalbristen blir ännu mer omfattande..... Logiken?

BRICS to launch World Bank and IMF rivals
Jajamen, BRICS gör vad dom kan för att skilja sig från den västerländska dekadensen.

Världens största krig är osynligt i medierna
Den bild av världens oroshärdar som västerländska medier målar upp stämmer illa med verkligheten. Få kan idag svara på vilket pågående krig som är överlägset störst, medan många felaktigt tror att Israel-Palestina hör till de dödligaste konfliktområdena. Men å andra sidan varför skulle en journalist arbeta för att ge en samlad bild av verkligheten... det kan ju vara jobbigt kanske till och med kräva en arbetsinsats... varför skulle ens en redaktion göra något sådant... det vore ju nästan samhällsnyttigt.

 

 

Det är tur att Israel använder en "human" taktik för bombning av hus. Nej fy helvette en avrättad sionist är en bra sionist. Dags för Peres att ta av sig offerkoftan. Efter att ha dödat över 170 civila kanske Israelerna borde fatta att något i deras taktik för en fredlig lösning inte riktigt fungerar.

 

 

Tacka fan för att Åkesson och hans entorage inte vill bli förknippad med borgarna och högern... som nationalsocialist borde han ju trotts allt inte vilja det. Dock undrar jag i mitt stilla sinna när socialisterna ska accetera hur nära varandra dom står ideologiskt.... Det är egentligen bra jävla konstigt, men så är de ju politiker... och i ders värld ska ingenting vara enkelt, logiskt eller ve och fasa: konsekvent.

 

Under hela mitt liv har jag alltid fått höra att allting blir bäst om en bara försöker förverkliga sina drömmar.

Så vad skulle jag göra. Än så länge har jag kört på den linjen fullt ut. Det enda jag har lärt mig är att det är omöjligt att förverkliga drömmar. Och jakten efter det där förverkligandet, den leder en bara in i ett kvävande mörker av ångest.

Jag visste tidigt vad jag skulle göra med mitt liv. Jag skulle söka mig till flottan och bli officer. Lagom tills det var dags hade politikerna bestämt att divisionen jag placerats vid skulle läggas ned. Så mycket för den drömmen.

Istället tog jag sikte på reservplanen, gå till sjös och bli sjökapten. Sjökaptensutbildningen kom jag aldrig in på. Istället spenderade jag två år med att plugga till styrman. Det gick så där, tills att jag istället försökte ta mitt liv.

Det ledde till ett år av ingenting. Ett år in och ut ur slutenvård ständigt medicinerad och utan att känna några känslor blev jag en belastning även för familjen. Här kom jag visserligen att förlikas med och erkänna min transsexualitet. Även om det ledde till ännu en tur till slutenvården.

Det hade vid det här laget hunnit passera fyra år och bli 2012 utan att drömmar hade gett mig något av positivt värde. långt tidigare hade jag förlorat den enda person jag älskat utan att för den delen kunnat bli av även med de känslorna.

Det var dags för något nytt. Hittade ett universitet där det gick att plugga krishantering och kriskommunikation. Perfekt tänkte jag. Redan efter en termin var jag helt införstådd med att akademiker det är jag inte.

Jag straffade ut mig enligt devisen, har du inte förtjänat ett betyg på kursen så har du inget lärt dig. Det hade än en gång inte spelat någon roll vad fan jag ville. jag lyckades hålla mig kvar tre terminer till innan sagan var slut.

Så vad har drömmarna gett mig, inte mer än att jag ångrar att jag inte gjorde som andra och bara tog vilket skit jobb som helst efter gymnasiet. Då hade jag i alla fall haft en inkomst, en social vardag, möjligheten att flytta någonstans eget.

 

Jag följde mina drömmar. Ändå står jag kvar på samma plats i livet som för flera år sedan. Vart det positiva i det ligger vet jag inte. Det enda jag vet är att jag inte längre kan räkna antalet försök jag gjort att slippa känslorna av frånvaron av kärlek, frånvaron av arbete, frånvaron av att ha någonting att kalla ett liv.

 

Hela tiden har jag ihärdigt försökt förverkliga andra drömmar. Som att faktiskt göra något bra av alla mina ideer för fotografin. Men dom stupar alla på att det inte går att förverkliga drömmar. Det har visat sig helt omöjligt att utan vare sig vänskap eller pengar fotografera människor.

Så följ dina drömmar. Allt kommer att bli bra om du bara följer dina drömmar. Om du bara vill så kommer du klara det oavsett vad dom säger i ditt innersta and so on

 Kanske är det abra så livet ska vara, Tråkigt. Helst ska det vara så jävla långt som möjligt också. Ja helst ska en leva minst hundra år utan glädje. Nej inge kommer bli gladare än jag att slippa fortsätta denna meningslösa aktivitet om jag dog tidigare. Ju tidigare desto bättre. Men det få jag ju inte känna. Nej att livet är värdelöst har ingen betydelse, för det värdelösa i att vara vid liv är tydligen det bästa som finns.... nej fuck that.

Måna Sahlin denna föletång i svensk politik, hävdade igår att "ibland är politik på allvar" rent spontant tolkar jag det som att politik oftast inte är det ur hennes synvinkel.

De skulle i så fall styrka en tes jag länge haft, nämligen att politiker egentligen inte har något existensberättigande, dom ska då fan inte ha almogens pengar i alla fall.

Tanten hävdade iof att våldsbejakande extremism inte är ett problem i delar av den autonoma vänstern... så hennes verklighetsbild är ju... rätt besvärande med tanke på det senaste uppdraget.

En person som ska samordna arbetet mot "våldsbeakande exstremism" borde ju intresera sig för ALL våldsbeakande exstremism... men vad fan vet jag. Alla politiska parter var iof överens om att enbart högerns våld utgjorde ett problem för demokratin... Fint.

 

Men varför skulle politiker vara konsekventa i sina åsikter. Varför skulle en person som har så "mycket erfarenhet" av att bli hotad av exstremister från ena sidan erkänna att även sin egna har brister... det vore ju att föråda de egna leden, osolidariskt och inte alls för kollektivets bästa.

 

Varför är det för mycket begärt att begära av personer som är emot våld att bekämpa all form av våld? Varför är det för mycket begärt? Varför är högerns politiska våld hemskare än vänsterns? Borde inte allt politiskt våldsbejakande, all politisk exstremism vara lika fel?

 

Varför är det värre att slå en person som vill skapa en socialistisk totalitär stat utan respekt för oliktänkande än att slå en person som vill skapa en nationalsocialistisk totalitär stat utan respekt för oliktänkande? varför? Det är för fan precis lika jävla vidrigt båda delarna.

 

Eller juste om allt politiskt våld var fel så skulle ju det betyda att alla är lika, och så kan det ju inte vara. Hur skulle det se ut om en "antifascist" som använder våld mot sina politiska motståndare var lika dålig som en "fascist" som använder våld mot sina politiska motståndare.. sjuk tanke.

 

... och så fattar inte folk varför världen inte kan bli en bra plats...

 

Muntert som en ljummen sensommardag.

There's a place up ahead and I'm goin' Just as fast as my feet can fly come away, come away if you're goin', Leave the sinkin' ship behind.

Come on the risin' wind, we're goin' up around the bend.

Bring a song and a smile for the banjo, better get while the gettin's good, hitch a ride to the end of the highway, where the neons turn to wood.

You can ponder perpetual motion, fix your mind on a crystal day, always time for a good conversation, there's an ear for what you say.

Catch a ride to the end of the highway and we'll meet by the big red tree, there's a place up ahead and I'm goin' come along, come along with me.

Come on the risin' wind, we're goin' up around the bend.

Ångesten över att spendera varje dag med att äta en massa jävla skit istället för att göra någonting bra mot mig själv är okontrollerbar. Varför kan jag aldrig bara lära mig. hur jävla svårt är det egentligen.

Ångesten över att spendera varje dag med att gå två mil med de där tio kilona på ryggen bara för att ha någonting att spendera tiden på. Varför kan jag aldrig bara lyckas få ett jobb. Är det för mycket begärt av livet, en ärlig jävla inkomst..

Ångesten över att spendera varje dag med att söka alla dom där förbannade jobben... det är inte värt de. Det är fan inte positivt någonstans att göra någonting som man vet skadar en själv. Det finns en medicinsk term för det självskadebeteende.

Ångesten över att vid den här jävla åldern inte ha lyckats med att sluta bo hemma hos föräldrarna. Det är fan mer patetiskt än ensamheten jag lever i. Fast varför må dåligt. Jag förtjänar ändå inte ett skit bättre.

Att leva i en lögn och samtidigt förakta lögn mer än allt annt skit i världen är svårt även som aktivt val.

Jag vet aldrig hur jag ska förhålla mig till den. Är det bättre att ljuga för andra eller är det bäst att bara ljuga för sig själv.

Lögner är bra, oftast är dom bra mycket bättre än verklighenten. Någon frågar hur mår du, då är lögnen alltid att föredra, förutom hos läkaren då fast bara ibland.

Att leva med en ickenormativ könsidentitet är att leva långt bortom vardagslögner.

Är jag en man.. rent biologiskt ja.. psykiskt nej..

Är jag hetrosexuell.. nej inte alls.. lesbisk för att vara specifik..

Perfekt jag kan precentera mig själv som man och hetero. En lögn ingen annan en jag själv känner hat inför.

För människor är långt mer trångsynta än vad dom någonsin skulle villja erkänna.

Det märks framförallt i htbq rörelsen konstigt nog.

För att hävda något som det inte finns tecken på, det är aldrig accepterat. Det är precis lika fel som att leva i en lögn.

Men vad spelar det egentligen för roll. Enda fördelen mad att inte ha något socialt nätverk är att jag aldrig behöver uppleva problemet annat än inom vården.

Det enda som jag ändå vet är att det är precis lika fel oavsett om jag säger som det är eller ljuger. Jag kan inte accepteras av någon i alla fall.

 

Kanske skulle sova istället. Eller skjuta mig själv. Eller något annat bra.

 

Tankar som inte kan kontrolleras måste krossas. Kan de inte krossas måste man ta den minst plågsamma vägen ut. När drömmarnas börda är tyngre än att en kan bära de självskapta plågeriet är det enda alternativet att ta sitt liv. Ett sinne som gör allt för att förgöra sig självt har ingen konstruktiv framtid. om jag bara kunnat bli sedd som den jag är.

Om ingenting förbättras så kommer jag att ha arbetat sammanlagt sju veckor när året är över. Det är dessutom ideellt... så det är ju inte som att det ger en möjligthet till något av det som kan anses viktigt i livet.

Det är rätt svårt att hitta arbete när en aldrig haft något arbete. Eller lyckats med det omöjlga och klarat av en utbildning.

Det är rätt svårt att hitta relationer när en varken har arbete, storartade sociala färdigheter eller genomförbara fritidsintressen.

Men varför vara ledsen för sånt. Nä tänk hur enkelt och fruktansvärt tråkigt livet hade varit om saker och ting gick att förverkliga.

Hur tråkigt skulle det inte vara att kunna göra något med någon annan någon gån. Eller kunna betala hyran utan att oroa sig över om det kommer finnas pengar över till mat. Nej det hade ju varit fruktansvärt tråkigt...

 

Nej jag kanske bara borde vara glad istället över att inte ha något att förlora. Men det blir inte bättre av att jag sitter i den svalaste delen av huset och sakta kokas till döds av den klibbiga sommarvärmen. Nej den gör enbart allt värre.

Centerpartiet

 

Positivt: Det finns inget positivt att säga om centern de är fan helt dumma i huvudet.
Negativt: Den sjukliga graden av naivliberalism och avståndstagandet från forskning till förmån för peudovetenskap.

Folkpartiet liberalerna

Positivt: Partiet har ändå en nice grund att stå på som socialliberaler. Att dom vill förändra skolan.
Negativt: Att dom framgångsrikt våldtagit svensk skola istället för att reda ut de problem som sossarna inledde med komunaliseringen. Att (Fp) väljer att vara dumma i huvudet. Stoplskottet och hycklaren Erik Ullenhag.

Kristdemokraterna

Positivt: All kraft som läggs på familjefrågor gör att dom ibland lyckas framstå som alliansens humana alternativ.
Negativt: Att dom inte ser något fel i att kristna gubbar ska bestämma över kvinnors underliv och ja faktiskt deras hela liv. Tron att kärnfamiljen är svaret på alla problem. Att de förespråkar att sjukvård ska bedrivas av privata företag.

Miljöpartiet de gröna

Positivt: Medlemmarna är radikalare än ledningen. Har förslag om skolan som inte är direkt omöjliga. Har på senare tid på många områden utvecklat mer verklighetsbaserade linjer. Dom är väldigt mycket för tåg och spårvagnar... tillsynes lösningen på alla problem... men bara i södra tredjedelen av landet. och kring storstäderna... Landsbyggd är inte något (Mp) har förståelse för eller ens vetskap om. Vill i praktiken förbättra välfärden.
Negativt: Totalt opålitliga och inte ens bra på klimatpolitik som borde vara deras huvudfråga. V har fan radikalare klimatpolitik än dom. Partiet översvämmas av white guilt lattemedelklassen från södermalm. Är aktivt ute efter att döda landsbygden. Deras genomgående skadliga och verklighetsfrånvända politik. Fundamentalistiska kappvändare.

Moderata samlingspartiet

Positivt: Det vette fan... Men dom har Carl Bildt i sitt lag och det är fan inte fyskam. På lokalnivå positiva till en bredare demokrati genom folkomröstningar.
Negativt: Alla låtsasanställningar dom infört och möjligheten att stapla dessa på varandra. Att dom gör allt dom kan för att förstöra samhället på så många punkter som möjligt för att sedan kunna presentera "satsningar" på samma punkter. Att "satsningarna" äts upp inan dom kommit samhället till gagn. Att dom slår europarekord i skattesänkningar på bekostnad av hela jävla samhället. Att dom mer och mer går i en moderatsocial riktning.

Sverigedemokraterna

Positivt: Positiva till ett utträde ur EU. Att deras egna företrädare gör själva jobbet att svartmåla partiet.
Negativt: Allt annat än inställningen till EU

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti

Positivt: Bra att dom säger sig vara vänster. Bra att dom säger sig ha massvis med konkreta och bra förslag. Bra att dom fortfarande är så stora bland folket trotts att inget vettigt har precenterats på åtta år. Oerhört bra på att odla fram politiska broilers med glappkäft.
Negativt: Partiets totala oförmåga att välja bra partiledare och ledning, dvs eventuella framtida ministrar. Att gråsossarna övergivits för moderatsocialer. Fundamentalistiska kappvändare. För mkt fokus på näst intill meningslösa utbildningar istället för jobbskapande. Oförmågan att leverera genomtänkta förslag och riktigt usla på att sitta i opposition.

Vänsterpartiet

Positivt: Ett parti som faktiskt är vänster, och konsekvent socialistisk i sin politik. Klara besket i vart dom står. Förbud mot bemanningsföretag och låtsasanställningar. Hårda motståndare till EU, men inte mer motståndare än att dom kunde säga att EU är bra...
Negativt: Världens fegaste och sämsta på att hantera media. De tar avstånd från allt så fort det blir en sak i media. Att de inte lägger mer fokus på bostadsfrågan som de trots allt är ensamma om att vilja lösa. Ekonomiska analfabeter.

ännu en resultatlös värdelös dag har gått förlorad i livet. Det finns säkert något positivt med det, men jag kan inte förstå vad det skulle vara.

Det börjar gå sämre med allt igen. Men jag har inte förtjänat något annat för alla försök till något annat. Kanske är jag är påväg att acceptera allt.

Det vore så bra att sluta må dåligt över att inget går att förändra. Eller så är det bara en lägre cirkel. det är nog oviktigt vilket. Dåligt mår jag ändå.

Nej bäst vore om det fanns en möjlighet att acceptera att ingenting i livet går att påverka i en positiv riktning ur ett egocentriskt perspektiv.

Det är ju tur att dom satsar ändå... så inte sänkningen blivit ännu större... Skademinnimering kanske hade varit rätt ord.

förslaget från socialdemokraterna om att anställa ytterligare tusen "speciallärare" i den svenska skolan låter onekligen bra.

Men.. dessa lärare finns inte, och frågan är hur lång tid det kommer att ta att utbilda och rekrutera alla. Det vet politikerna inget om.

Att utbilda sig till lärare är sedan länge oatraktivt för dom som kan lägga ned lika mycket studietid på en utbildning som ger mer i plånboken.

Det kankse inte heller underlättar för skolan att lärarutbildndningarna kritiseras för sitt innehåll och att många av dom inte håller måttet.

Politiker och samhället befinner sig nästan alltid i olika världar, men inom få områden så verkar det vara så långt mellan dessa som i skolpolitiken.

Om politikerna nu vill ha fler lärare, då är borde det vara viktigare att göra läraryrket attraktivt. Men det kräver ju en insats.. det gör inte ett "löfte".

Kul höra att det är ociviliserat och respektlöst när sdare använder samma metoder som deras motståndare tycker är de bästa möjliga... logik och konsekventa mönster har inget med politikernas känslostyrda verklighet att göra... lobotomerade jävla människor.

Samtidigt hävdar alla dessa lobotomerade individer på att dom minnsan, dom och inga andra är bäst lämpade att bli nästa makfulkoliga galningar att leda landet... ja jävlar.