Allt är som vanligt.

ännu en resultatlös värdelös dag har gått förlorad i livet. Det finns säkert något positivt med det, men jag kan inte förstå vad det skulle vara.

Det börjar gå sämre med allt igen. Men jag har inte förtjänat något annat för alla försök till något annat. Kanske är jag är påväg att acceptera allt.

Det vore så bra att sluta må dåligt över att inget går att förändra. Eller så är det bara en lägre cirkel. det är nog oviktigt vilket. Dåligt mår jag ändå.

Nej bäst vore om det fanns en möjlighet att acceptera att ingenting i livet går att påverka i en positiv riktning ur ett egocentriskt perspektiv.