Stunder
ensamma
glada
tråkiga
vackra
tomma
varma
hela
kalla
stunder.
Jag räknar snällt i kalender till fem dagar. Fem dagar i ditt sällskap. Med en känsla av att vara hel. Av att det finns gott att känna, att se.
Den där störigt pillemariska blicken. Det uppstudsiga tonfallet. Tryggheten i dina ögon när du omfamnad av rep ligger i mitt knä. Ömheten i din ton när smärtan påmint dig om rätt och fel. Vad känner jag för det.
Jag borde känna så mycket mer säger jag mig själv. Känslor. Jag förstår inte. När den ena säger "inget kan bli bättre än det här" och den andra säger "vadå" så känner jag bara att jag inte orkar. Jag vill inte känna. På sätt och vis vill jag inte. Det gör mig mer förvirrad, tröttare och osäkrare på hela stunden och allt som skapat den. Men det kan ju vara så fint försöker jag säga mig. Att känna.
Men det gjorde ont att åka. Det gjorde riktigt ont, och den känslan litar jag på.
ensamma
glada
tråkiga
vackra
tomma
varma
hela
kalla
stunder.
Jag räknar snällt i kalender till fem dagar. Fem dagar i ditt sällskap. Med en känsla av att vara hel. Av att det finns gott att känna, att se.
Den där störigt pillemariska blicken. Det uppstudsiga tonfallet. Tryggheten i dina ögon när du omfamnad av rep ligger i mitt knä. Ömheten i din ton när smärtan påmint dig om rätt och fel. Vad känner jag för det.
Jag borde känna så mycket mer säger jag mig själv. Känslor. Jag förstår inte. När den ena säger "inget kan bli bättre än det här" och den andra säger "vadå" så känner jag bara att jag inte orkar. Jag vill inte känna. På sätt och vis vill jag inte. Det gör mig mer förvirrad, tröttare och osäkrare på hela stunden och allt som skapat den. Men det kan ju vara så fint försöker jag säga mig. Att känna.
Men det gjorde ont att åka. Det gjorde riktigt ont, och den känslan litar jag på.