Enkönade formuleringar, krativitet och andrum.

Gillar ibland när det i uppsatsskrivande måste refereras till litteratur och jag kan skriva "Reservation måste göras om det här påståendet (utöver en invändning mot dess enkönade formulering), nämligen...." Jo jag sitter och letar positiva saker i dag. Men det är väll så det ska se ut i offentlighetens språkanvändning och arbete.


Varför är dåligt psykiskt mående och kreativitet så nära kopplat?
Det är så dumt. Eller det finns för och nackdelar. Bra med något som kommer i vägen för att ta oåterkalleliga beslut, det är ju bra, verkligen bara bra. Och att det nästan blir något maniskt i det att göra något och det finns masa idéer.

Men jag har väldigt svårt att känna något bra inför det jag gjort. Visst, jo jag är perfektionist ja, men det blir inte så bra, för när jag ser på det jag gjort så känner jag hur jag kände då när jag gjorde det. Det är dumt.

Jag vet inte hur jag ska kunna vända det. Mer än bara strunta i mig själ och vad jag känner och bara ta andras ord för mer sanning. Ska bli en bättre person och kunna göra saker och känna bra inför. För egentligen är det inget fel mer än i tanken.


Men det är okej för imorgon blir det äventyr, och som jag behöver det. Något helt annat. En paus. Andrum ♥