Kaffeburk

Smärta är de enda som finns på riktigt. Försöker döda dom kvävande känslorna och äcklande tankar. Men ingenting försvinner. Kommer ihåg allting. Allt de som jag inte kan må bra av. Det är de är det enda som kan fylla mitt huvud. Jag kommer bara kunna göra dig besviken. Ge dig den värsta smärta. Det är omöjligt att komma ifrån.

Fick en kaffeburk av bror i någon form av kompensation för att ingen av oss kunnat ses eller kommer ses på länge.. Det kändes bra. Även om han inget kan få. Hatar mitt jag. Istället för att göra något bra går all tid åt till att förstöra det lilla av själen som ännu finns kvar. Det där med piller, samtal och kbt och allt vad dom nu kallar det är  inte något