När handikapp inte syns.

Jag har stor förståelse för varför människor inte tror att jag har svårt med att utrycka mig i tal och skrift. I komentaren till min senaste rapport på universitetet skrev lektorn;

Du skriver mycket bra och har en tydlig genomgång av litteraturen: Din goda förmåga återkommer i samtliga av dina svar. Det här märks frömst när det gäller ditt kapittel om behandling av PTSD och ASD - där du sakligt och sammanhängande går igenom det viktigast både när det gäller KBT och EMDR i en välformulerad text

Mitt problem är inte Vad jag skriver eller säger, jag har ett extremt ordföråd, problemet är Att skriva och Att prata. Att överhuvudtaget formulera meningar och sammanhängande stycken. Att det tog två månader att skriva rapporten, det ser ju inte lektorn, möjligtvis att jag drog över tiden med en vecka.

Så visst kan jag förstå att ingen tar mitt handikapp på alvar. Men det är bara något man tvingas räkna med bland människor som i ena andetaget hävdar sig vara trevliga, öppensinnade människor, för det brukar väll folk ävda att dom är.