Det är svårt att leva ett liv efter ett manus. Det förstör möjligheter till impulser samtidigt som det ibland är helt avgörande för att lämna sängen.
Min kalender är fyld av saker som måste göras och när. Över allt sitter not-lappar. Borsta tänderna. Hansla den maten. Tvätta. Ställ tillbaka allt.
Så länge jag isolerar mig så fungerar min vardag rättbra när jag mår bra. Börjar någon prata med mig då falerar allt. Jag förstör allt rätt bra själv också.
De är det enda bra med min familj. Jag får aldrig komma till tals. Med all rätt jag har inget att tillföra och jag kan ändå inte motivera det så något existensberättigande har inte min åsikt i samtalet i vilket fall.
Ingenting fungerar när jag pratar med andra. Improvisation fungerar inte för mig. Jag känner mig själv så bra att jag vet det vid det här laget oc hdet blir inte bättre. Det blir bara sämre ju mer jag försöker gör något åt det.
Jag kan inte ens förklara för mig själv vad jag menar när jag formulerat något. Jag kan aldrig utveckla det. Varje mening jag lyckas göra, varje stycke, på någotvis är dom omöjliga att motivera.
Ocha alla vet vi hur mycket värd en människa som inte kan motivera vad denne tycker eller tänker. INte ett jävla dugg. Med all rätt. Jag inser också felet i att tycka något utan att kunna förklara varför. Jag stör mig på samma sak.
Min kalender är fyld av saker som måste göras och när. Över allt sitter not-lappar. Borsta tänderna. Hansla den maten. Tvätta. Ställ tillbaka allt.
Så länge jag isolerar mig så fungerar min vardag rättbra när jag mår bra. Börjar någon prata med mig då falerar allt. Jag förstör allt rätt bra själv också.
De är det enda bra med min familj. Jag får aldrig komma till tals. Med all rätt jag har inget att tillföra och jag kan ändå inte motivera det så något existensberättigande har inte min åsikt i samtalet i vilket fall.
Ingenting fungerar när jag pratar med andra. Improvisation fungerar inte för mig. Jag känner mig själv så bra att jag vet det vid det här laget oc hdet blir inte bättre. Det blir bara sämre ju mer jag försöker gör något åt det.
Jag kan inte ens förklara för mig själv vad jag menar när jag formulerat något. Jag kan aldrig utveckla det. Varje mening jag lyckas göra, varje stycke, på någotvis är dom omöjliga att motivera.
Ocha alla vet vi hur mycket värd en människa som inte kan motivera vad denne tycker eller tänker. INte ett jävla dugg. Med all rätt. Jag inser också felet i att tycka något utan att kunna förklara varför. Jag stör mig på samma sak.