Franska kanske inte är det finaste språket som finns men Blue is the warmest color är definitivt en av de finaste filmer som gjorts. I alla fall om en ska se till generen ungdomsfilmer, som tyvärr inte innehåller många välgjorda verk.
Men se den se den se den. iaf om du tycker om filmer om den där fasen i livet då vi inte riktigt vet vad vi är eller känner för oss själv och andra. Den är lite som ett öppet brev, innte bara en kärlekshistoria.
Emma är den eviga artisten, frispråkig med stenhård känsla för sig själv, Adèle hennes musa och motpunkt, kedjerökande, osäker och ständigt i tankarna om sin läggning och känslan av tomhet.
Föga förvånande i en fransk ungdomsfilm att den franska identiteten och bristen på likhet ska stärkas och ständigt påminnas, men det här väll till på någotvis. Filmen är som den franska filmen ofta är konstnärligt välgjord.
Men se den se den se den. iaf om du tycker om filmer om den där fasen i livet då vi inte riktigt vet vad vi är eller känner för oss själv och andra. Den är lite som ett öppet brev, innte bara en kärlekshistoria.
Emma är den eviga artisten, frispråkig med stenhård känsla för sig själv, Adèle hennes musa och motpunkt, kedjerökande, osäker och ständigt i tankarna om sin läggning och känslan av tomhet.
Föga förvånande i en fransk ungdomsfilm att den franska identiteten och bristen på likhet ska stärkas och ständigt påminnas, men det här väll till på någotvis. Filmen är som den franska filmen ofta är konstnärligt välgjord.
