Mina tankar om julklappar.

Det började som en religiös tradition med fokus på att sammansvetsa familjen. Precis som söndagarna handlade julen om att ge familjen tid tillsammans och reflektera över och leva efter vissa kärnvärden, men det försvann någonstans under resans gång.
 
För konsumtion är så mycket roligare, och viktigare för den moderna människan. Ett av vår tids främsta sätt för att visa uppskattning och kärlek är i dag direkt genom konsumtion.

Men om du nu väljer att ge julklappar till någon, fundera över varför, fundera över om syftet av det du ger.

Om du vill visa uppskattning kanske den bästa julklapp är den där saken som personen önskat sig för ett halvår sedan, då visar du på att du verkligen har omtanke för personen. Vad är syftet med din julklapp, är det att visa en person upskattning, eller är det inte mer än en avbockning på en lista.

Vad jag vill ha sagt är nog att det är viktigare att faktiskt visa omtanke än att ge något materiellt. Och om det rä någo av omtanke du ger, då ska det också vara för att du ger personen precis lika mycket omtanke resten av året. Annars är risken åter stor att det inte uppfattas som mer än en innehållslös artighetshandling


Bilden är vald av en annan av mina tankar om julklappar, inslagningar behöver inte vara fancy fancy för att vara snygga. Dessutom kommer den bara att rivas sönder utan att tackas för för att blotta innehållet.

I år ger jag inget. Av flera skäl. Dels har jag har inga pengar till det. Dels har jag ingen att ge något till så hela tanken blir liiksom överflödig. Istället mår jag dåligt över allt jag kommer gå miste om även detta år. Över att känna att ag behöver ljuga när någon frågar vad jag gjort under helgen...