Ingenting värd

den där känslan som tränger sig på, när absolut ingenting känns rätt. Jag vet inte varför allt är så fel. Varför tomheten är det enda som är närvarande. Det enda som känns, det är tomheten. Det är nog inte ens tomheten, kanske frånvaron. Men om inget finns borde det inte kunna kännas. Jag orkar inte fortsätta längre.

För länge sedan på en annan del av internet fick jag ett meddelande där det sto "läste precis ditt senaste inlägg. Jag vet inte vad jag ska säga, men jag kan inte bara släppa det." Har inte svarat. Vad svarar man på något sånt. Det är ju typ som att säga hur man mår, man kommer ljuga, det är bara en fråga för vem.

Blir så sur på allting. Men vad annat kan man bli i detta äcklande samhälle styrt av okunskap, inkonsekvens och ren idioti mer än någonting annat. Jävla fan.

Varför gör jag så här mot mig själv. Varför lär jag mig aldrig. Varför tror jag fortfarande att det är bra att försöka träffa andra människor. Hur kan jag vara så jävla dum att tro att de kan bli något bra av det. Jag tror inte ens på de ihärdigaste av mina egna lögner. Hur kan jag vara så dum mot mig själv.

Jag förstår inte. Varför kan jag inte vara en sån där som någon verkar tycka om. Varför kan jag inte bara svara om dom säger mig något. Varför måste jag tänka. Varför förstör jag allt helt utan att ens förstå vad det är jag gjort.

Varför kan jag inte bara möta en flickas ögon med förtroende i min förmåga att göra något bra av situationen. Varför kan jag inte förstå hennes ansiktsdrag, den där blicken. Varför kan jag inte säga något när hon talat, hur kan jag vara så värdelös. Varför förstör jag allt av kött och blod som kommer i min närhet.

Varför, för jag är ingenting.
Kommentera