Istället för att sova.

Om livet ändå var någonting av hur det beskrivs. Det enda livet har att bjuda på är nätter fyllda av panik. Tårar, denna outtömliga källa till fel. Känslan av att kvävas timme efter timme. Jag föraktar mig själv för att jag kämpar så hårt med att förstöra mitt liv mer än nödvändigt. Det enda jag vill är att kunna sova. Att vakna utvilad på morgonen med en dag att s framemot, i alla fall litegrann. Att kunna somna på kvällen med en känsla av en dag väl levd. Men livet är inte så. Livet är inget annat än smärta, ångest renare än något människan kunnat skapa. Natt efter natt, År efter år. Det enda som ä säkert är att det är oföränderligt.

Om livet bara hade varit en bråkdel av vad ni försöker ge sken utav.