Kasst
Idag när jag satt och egentligen inte gjorde någonting på biblioteket, förutom att konsumera grattiskaffe och lyssna på andras samtal, för att universitetets tolkning av heltid är, skev, såg jag att bergsguide utbildningen startar i morgon, så nu får jag i alla fall lite att göra om dagarna, och ännu mer av den där friheten som egentligen bara betyder "vi är för ointresserade av att hålla föreläsningar så ni får klara er ändå finns på mailen hej och tack examination om fyra veckor". Föraktar deras mentalitet lite. Men det där med ens den banalaste av pedagogiska tankar är inget som hör den högre läran till.
Borde inte vara i närheten av ett universitet men några mer stimulerande alternativ finns ju inte. Som med allt annat i livet lyser det som faktiskt kulle vara bra med sin frånvaro, men inte är det fel med det, sånt är livet det är bara att leva det.
Att leva livet, att ha förmågan att blunda för allting som inte är perfekt, att vara döv för alla röster som ständigt påvisar bristerna med verkligheten vi skapat. Det är något jag hade velat varas bra på. Ignorans må vara rätt kasst, men dom som är bra på det verkar ju inte direkt må särskilt dåligt i sina perfekta, om än rätt syrefattiga bubblor. Vill bli en sån som kan säga "det är bara att leva livet" och sedan vara helt nöjd med att det egentligen är ett helvette som inte syns.