Allt är som vanligt.

Borde verkligen ge upp den där drömmen om att lära mig fotografera människor. Borde verkligen det. Jag kommer ändå aldrig att kunna lära mig att vara tillräckligt bra på att göra det för att ens få testa. Aldrig social nog för att få någon att vilja vara i min närhet. Det är en omöjlighet men jag är för dum i huvudet för att förstå.

Men det är ok. Varför vara ledsen över drömmar som ändå inte går att förverkliga. finns det något mer korkat än att själv skapa problem att sörja. Skulle inte tro det. Men det finns säkert en mening med att jag aldrig kommer få lära mig fota modeller. Precis som det finns en mening med att jag aldrig kommer att kunna prata med dom i någon form av social interaktion. Kommer aldrig att bli någon fotograf.

Men som tur är så gäller det ju inte bara fotografin, utan allt annat som jag min skapande själv skulle tyckt om att testa. De mesta utöver det också i livet faktiskt. Men det är ok är det omöjligt så är det.