Självkänsla vs. bra person.

Det brukar hävdas att man får bättre självkänska om man hittar lite insikt och värdesätter sig själv utan att ta någon hänsyn till av vad andra tänker och tycker om än. Jag är inte alls övertygad. Bättre självkänsla kan man nog få. Men har du någon gång träffat en person med äckligt bra självkänsla. Det är ju jobbigt bara att vara nära såna människor.

Att definiera sin egen verklighet utan att ta hänsyn till omgivningen kan nog göra än gladare, det finns ju iaf inga anledningar till att inte må bra. Men hur bra blir man som människa. Det är som alla som hävdar att elitidrottaren som föreläser om hur man ska lyckas kan lyckas socialt. Vilket inte heller stämmer.

Nog är det allt så att det fungerar bra att helt bortse från resten av världen när man står där och ska hoppa i en sandlåda. Men hur blir man som människa? Blir man verkligen bättre? För det är väll det vi vill egentligen, bli bra människor? Det enda jag vet är att jag inte kommer att kunna känna någon egentlig gläde fören andra människor visar mig uppskattning. Då vet jag att jag har egenskaper som faktistk är bra, och det skulle faktiskt ge en genuint bra och riktig självkänsla.

För det är väll ändå så att det är dom vi upplever som bra människor också är dom vi uppskattar, inte dom som definierat sig själva som bra människor. Så känner iaf jag.