Arbetslöshet är mer och mer att likna vid en spöktågstation där tågen sedan länge slutat följa någon tidtabell.
Ändå sker allting enligt samma invanda mönster. Den som vill resa någonstans, och vem vill väl stanna hemma när det är detsamma som att inte ha någon framtid, måste köa till någon av biljettluckorna där det delas ut biljetter till tåg som för det mesta ändå är överfulla eller inte längre går i den angivna riktningen.
I biljettluckan står utbildningstjänstemännen och delar, som om ingenting hade förändrats, med sina stora byråkratiska nävar ut biljetter med destination ingenstans.
Dom håller den evigt växande kön av resande som bildas i vänthallen i schack med ett hotfullt, utan biljett kommer ni aldrig på tåget! och det är allt man får veta, ingen biljett ingen resa, någon destination, det behövs inte, bara man har en biljett så löser sig allt.