En dag i november

En bra dag. I alla fall inte sämre än gårdagen. Lugnt och behagligt. Solen hade kunnat titta fram men ska inte klaga. Det är inte för varmt ute i alla fall.

Tycker om att det fortfarande går att sitta ute utan jacka och grejs. Det är något med att sitta med stora koppen kaffe på trappen och röka på hösten.

Funderar på att spara ihop till en ny tröja. Jävla bök med sånt är det inte värdelös kvalite så är det något jävla mongo som designat. Men det är väll så det ska vara.

Känner ett stort begär att köpa ett batterigrepp. Det har jag saknat länge nu, Eller har saknat det varje gång jag kommit på något omöjligt att fotografera. Är ju trotts allt expert att ta bilder på "fel" ledd. Det skulle underlätta en hel del.

Tycker inte om att varje natt slutar på samma sätt. Med ångest, tårar och rädsla. Tycker inte om att varje morgon fylls av samma känslor av ångest och utmattning.
 
Äcklande påklistrade leenden över allt. Tomma ord för att uttrycka någon form av självbekräftande trevlighet. Det skulle vara roligt att leva. Åtminstone ha något att leva för. Det är väll det minsta men skulle kunna begära. fast med nio miljarder människor så är väll allt redan upptaget.

Vänner är som arbeten. Omöjliga att få, svårare att behålla. Drömmar fyller medvetandet tränger undan förnuftet och tvingar fram falska känslor av möjlighet.

Orkar inte med det här skitlivet. Det enda min kropp förmår är att gråta. Något glädjande kommer ändå aldrig att inträffa. Insikt ska vara positivt men jag vet inte. Livet är verkligen värt att leva. verkligen.