Amaranth

Det kan vara förfärligt, de kan vara bra. Man kan trivas för att i nästa stund ej trivas. Man kan ha ordning på sitt liv, men vad händer när man inte orkar upprätthålla ordningen längre?

Man ska vara perfekt hela tiden, inte bara på en grej utan helst ska man prestera inom så många olika områden som samhället tillåter. Utöver detta ska man vara snygg, ball och ha ett enormt och förträffligt socialt liv.

Man ska göra karriär eller så ska man ha ett kreativt och coolt jobb, men man ska helst inte jobba, men pengar ska man tjäna så man kan konsumera mer än alla andra. Träna ska man också hinna med, det är nästan viktigare än någonting annat, men nu räcker det inte att träna för att må bra, och någon PT ska man inte ha, nu ska man helst själv bli PT.

Om man inte vill vara med längre. Vem är man då? Om man känner att man är menad för något annat?  

Men å andra sidan, vem bryr sig när någon skriver i sociala medier att denne är på dåligt humör rent av mår riktigt riktigt dåligt... ingen... för de är jobbigt och ansträngande att visa genuina käslor för en preson som mår bra.

 

Lättare att bry sig om någon som säger att allt är perfekt. då behöver man inte ens försöka så mycket för att verka genuin i sina ytliga tillrop.