Allt är så förutsägbart för den som kan sin historia. Lika lätt som det var att se Sevastopol och Simferopol få sina naturliga uppföljare i Donetsk och Kharkov i nutid, lika lätt är det för den som vill se vad som händer när en förorättad stormakt skall återupprätta sin heder.
Apropå historielösa patetiska veklingar så har ju vi i Sverige med alla våra amatöranalytiker vad gäller Ryssland och ryska ambitioner grävt vår egen grav när det kommer till försvaret. Riksrevisionen levererar sin sista rapport i raden av kritiska omdömen om det svenska försvarets förmågor, uppgifter och finansiering.
Det är ju en sådan kraftig kritik att den borde få såväl försvarsminister som försvarsberedningens ordförande att fundera på om de är rätt personer för arbetsuppgifterna. Om de inte klarar av att tänka själva borde det iallafall finnas någon i deras omedelbara närhet som kan tänka rätt åt dem.
Det är en kritik från de som har till uppgift att granska Statens alla ansvarsområden som borde få konsekvenser. Istället fortsätter floskelorgien från de ansvariga om att allt, och precis allt, med några små parenteser är på väg åt rätt håll vad gäller Rikets försvar.
Sedan kryddar man med löften om fler JAS-plan, nytt luftvärn och en ubåt som slipper slakt Ja det är ju ändå valår – löften man vet att man med allra största sannolikhet inte kommer att behöva finansiera eller förverkliga.
Det passar att komma krypande nu, med alldeles för lite och alldeles försent. Det är de som alla vi kritiker alltid har tjatat om – att man kan rasera en försvarsmakt snabbt men att det sedan tar för lång tid att bygga upp för att hinna bli klar i tid.
Det är där vi är idag, vi får nöja oss med att hoppas att det tar 10-15 år för Putin eller hans arvtagare att fortsätta på den väg de redan kört upp på under 10 år och nu växlar upp på.
Alldeles försent med alldeles för lite. De historiska parallellerna finns där igen – och precis som då kommer domen bli hård i historieböckerna.
Den som hade tid att lyssna under gårdagen när landets bäst lämpade människor än en gång kunde stå i det rosa granithuset och tävla i floskelbingo borde inte förvänta sig något positivt av den kommande tiden.
Apropå historielösa patetiska veklingar så har ju vi i Sverige med alla våra amatöranalytiker vad gäller Ryssland och ryska ambitioner grävt vår egen grav när det kommer till försvaret. Riksrevisionen levererar sin sista rapport i raden av kritiska omdömen om det svenska försvarets förmågor, uppgifter och finansiering.
Det är ju en sådan kraftig kritik att den borde få såväl försvarsminister som försvarsberedningens ordförande att fundera på om de är rätt personer för arbetsuppgifterna. Om de inte klarar av att tänka själva borde det iallafall finnas någon i deras omedelbara närhet som kan tänka rätt åt dem.
Det är en kritik från de som har till uppgift att granska Statens alla ansvarsområden som borde få konsekvenser. Istället fortsätter floskelorgien från de ansvariga om att allt, och precis allt, med några små parenteser är på väg åt rätt håll vad gäller Rikets försvar.
Sedan kryddar man med löften om fler JAS-plan, nytt luftvärn och en ubåt som slipper slakt Ja det är ju ändå valår – löften man vet att man med allra största sannolikhet inte kommer att behöva finansiera eller förverkliga.
Det passar att komma krypande nu, med alldeles för lite och alldeles försent. Det är de som alla vi kritiker alltid har tjatat om – att man kan rasera en försvarsmakt snabbt men att det sedan tar för lång tid att bygga upp för att hinna bli klar i tid.
Det är där vi är idag, vi får nöja oss med att hoppas att det tar 10-15 år för Putin eller hans arvtagare att fortsätta på den väg de redan kört upp på under 10 år och nu växlar upp på.
Alldeles försent med alldeles för lite. De historiska parallellerna finns där igen – och precis som då kommer domen bli hård i historieböckerna.
Den som hade tid att lyssna under gårdagen när landets bäst lämpade människor än en gång kunde stå i det rosa granithuset och tävla i floskelbingo borde inte förvänta sig något positivt av den kommande tiden.