Nattsudd.

hade det inte varit för att jag får sån tryckande ångest att jag börjar gråta av att se andra gå hand i hand, så hade det varit lite bättre. Men självdisciplinen för att helt undantränga känslointrycken finns inte. Undra hur den skapas egentligen. Den har aldrig funnits där. vill bli full och glad. innan ångesten sluter sig helt och jag ger upp återigen istället för lär mig att bli en bra människa.

Jag känner mig bara så fruktansvärt patetisk som mår dåligt över att jag låtit desperationen och ångesten över att leva i ensamhet ta över allt. Men jag vet inte bättre. Det finns inget som går att få bort känslorna.

De är känslor likt dom som får mig att inte vilja leva en dag till. Varför ens försöka leva, när de enda känslor som verkligheten har att erbjuda  förstör allt. När de enda känslor samhället ger är sorg ibland till och med hat. Vad är det för mening med att då leva.