Jag är så fruktansvärt less på det här livet. Ständigt äcklad av att jag tvingas leva i den här kroppen.
Äcklad över vetskapen att jag en dag kommer att dö. Jag kommer att dö, utan att någonsin ha sett mig själv i en bild, en skugga eller en reflektion.
Äcklad över vetskapen att jag en dag kommer att dö. Jag kommer att dö, utan att någonsin ha sett mig själv i en bild, en skugga eller en reflektion.
Jag är så less och frustrerad över alla som hela tiden säger att det bara är att le och vara glad så kommer allting i livet att bli awesome.... Nej livet fungerar inte så.
Jag skulle vilja ha möjligheten, förmågan, att som tjej faktistk kunna ha en intim relation med en annan tjej. Men nej det kommer aldrig att vara möjligt. det är inte så min kropp är skapt. Nej verkligheten är en annan.
Jag skulle tycka om att faktiskt kunna känna formen av Min egen kropp, och fyllas av känslan att det här, det här är Min kropp.
Jag skulle vilja ha möjligheten, förmågan, att som tjej faktistk kunna ha en intim relation med en annan tjej. Men nej det kommer aldrig att vara möjligt. det är inte så min kropp är skapt. Nej verkligheten är en annan.
Jag skulle tycka om att faktiskt kunna känna formen av Min egen kropp, och fyllas av känslan att det här, det här är Min kropp.
Varför fick jag inte en kropp som hör till mina sinnen.
Det är ok antar jag. Alla kan väll inte leva med lycka.
Jag vill bara dö.