En sak, som på ett tudelat sätt har haft stor betydelse för mig har legat i att mötas för mitt yttre.
Sen jag fyllde sexton har jag sommartid haft förmånen att få arbeta ideellt tillsammans med och för ungdomar. Att visa att tillsammans kan vi skapa en väl fungerande och accepterande rörelse.
Men tillbaka till det där tudelande. Som av andra och mig själv fostrad för att fylla någon form av manliga ideal, så har jag genom mitt engagemang många gånger funnit mig i en grupp av enbart killar, i ett rum, vid en skogskant, tjuvrökande på en strand bakom en skyddande klippa dit ingen annan skulle försöka ta sig.
Där har jag sätt dubbelheten som verkar finnas i allt för många. Det acceptanta tankebanorna som bortblåsta till företräde för förminskande och generellt skittråkig och kass syn på det andra könet.
Gruppdynamiken gör givetvis mycket. Men varför. Varför är så många så skenheliga. Varför ser dom det som negativt att värdera personer av annat kön med samma värde som dom själva.
Jag ligger lågt i såna situationerna. Ser de som en socialstudie. Det har inte legat i mitt intresse att outa mig. För finns det några som är värda mindre än tjejer i deras machotankebanor så är det killar som är som tjejer.
Problemet är väll just bara att istället för att se över sina värderingar så väljer många att enbart resa en fasad. Det är inne att respektera andra, så då säger jag att jag också gör det.
Givetvis har jag även sett många betydligt vackrare personer passera. Som skitit i ideal och kultur. Personer som satt spår.
Småtjejer starka som björnar som glatt och villigt välter lastbilsdäck, gräver diken och kryper i vägtrummor.
Kraftiga, tatuerade killar som med stolthet bakar hela nätter, men står handfallna när teknik strular.
Sen jag fyllde sexton har jag sommartid haft förmånen att få arbeta ideellt tillsammans med och för ungdomar. Att visa att tillsammans kan vi skapa en väl fungerande och accepterande rörelse.
Men tillbaka till det där tudelande. Som av andra och mig själv fostrad för att fylla någon form av manliga ideal, så har jag genom mitt engagemang många gånger funnit mig i en grupp av enbart killar, i ett rum, vid en skogskant, tjuvrökande på en strand bakom en skyddande klippa dit ingen annan skulle försöka ta sig.
Där har jag sätt dubbelheten som verkar finnas i allt för många. Det acceptanta tankebanorna som bortblåsta till företräde för förminskande och generellt skittråkig och kass syn på det andra könet.
Gruppdynamiken gör givetvis mycket. Men varför. Varför är så många så skenheliga. Varför ser dom det som negativt att värdera personer av annat kön med samma värde som dom själva.
Jag ligger lågt i såna situationerna. Ser de som en socialstudie. Det har inte legat i mitt intresse att outa mig. För finns det några som är värda mindre än tjejer i deras machotankebanor så är det killar som är som tjejer.
Problemet är väll just bara att istället för att se över sina värderingar så väljer många att enbart resa en fasad. Det är inne att respektera andra, så då säger jag att jag också gör det.
Givetvis har jag även sett många betydligt vackrare personer passera. Som skitit i ideal och kultur. Personer som satt spår.
Småtjejer starka som björnar som glatt och villigt välter lastbilsdäck, gräver diken och kryper i vägtrummor.
Kraftiga, tatuerade killar som med stolthet bakar hela nätter, men står handfallna när teknik strular.