Det är ett sår på mitt lår, gjort med närvaro och omtanke. För jag vill slita bort allt. Slita bort all min hud. blotta det som finns bakom. inuti. det alla borde se. Jag vill slita bort all min hud. Vill att alla ska sluta se något som inte är jag. Vill att alla ska se vad jag ser när jag blundar och tänker på mig själv. Men vad spelar en naiv vilja för roll i en verklighet som den här.
Metaforiskt skulle det kanske vara ganska fint. Att slita bort allt fult och vidrigt som döljer det möjligen vackrare men verkligen sannaste.
Men när den känslan är den enda som är bra, när den känslan är det enda och riktigaste att göra. Då kanske det inte längre är så jävla bra. Fattar ju att det inte ens fungerar så. Men det hade känts bra om det gjorde det. Då hade jag fortsatt att riva mer än jag redan gjort.
vidrig.
dum.
Så jag sluter ögonen och trycker mig mot väggen men ett krampaktigt tag om kudden i min famn. Det enda jag vill vara är något annat. Det enda jag vill känna är något annat. Hade behövt känna mjuka hjärtslag. En kontrollerad andning mot min nacke.
Inget försvinner. Det går inte att blunda.
Metaforiskt skulle det kanske vara ganska fint. Att slita bort allt fult och vidrigt som döljer det möjligen vackrare men verkligen sannaste.
Men när den känslan är den enda som är bra, när den känslan är det enda och riktigaste att göra. Då kanske det inte längre är så jävla bra. Fattar ju att det inte ens fungerar så. Men det hade känts bra om det gjorde det. Då hade jag fortsatt att riva mer än jag redan gjort.
vidrig.
dum.
Så jag sluter ögonen och trycker mig mot väggen men ett krampaktigt tag om kudden i min famn. Det enda jag vill vara är något annat. Det enda jag vill känna är något annat. Hade behövt känna mjuka hjärtslag. En kontrollerad andning mot min nacke.
Inget försvinner. Det går inte att blunda.