Förlorar mot mig själv.

Jag ville skriva,
Jag behövde skriva,
visste inte till vem.
Vill inte förstöra någon.

Så jag slöt mig,
svek mig själv,
svek er alla.

Jag behövde visa min sannaste sida,
vara svag en gång be om hjälp,
av någon.
Jag stoppade mig själv.

Slöt mig själv.
Förlät inget.
Svek när tårarna föll.

Aldrig har jag behövt en vän,
som jag behöver en nu.

Men jag sluter mig,
förlorar mot mig själv,
förlorar alltid,
mot dysforin.