Kaos

Allt medan dysforin härjar som vilken dag som helst, kryper en otrevlig ångest sig nära. En sån där "tänk om" ångest. Önskar att jag hade fått ut någonting bra av natten. Men nej.
Ogillar hur dumt allt blir i mina tankar, hur ledsen jag blir av att dra ett finger mot huden. Känner mer och mer att jag vill ge upp. Jag kommer ändå aldrig gå att bli mer än en lögn.


Kom nära ta min hand,
dröm med mig,
låt oss sväva inatt.
Somna och drömma,
högre än allt annat,
lämna det dumma nedanför.
Vakna sida vid sida,
vi kan öppna våra ögon,
ge sorgen till gårdagen.
Låta morgonsolens strålar,
sommarvärmen,
smeka vår hud.