Ett liv ingen kan uppskatta

Somnar fel, sover fel, vaknar fel, spenderar all vaken tid fel, det kan inte bli mycket värre. Man kan tycka att något så basalt som att sova borde vara något enkelt. Det är allt annat. Det har fler likheter med att lära känna någon annan människa, omöjligt.

Går och lägger sig jagad av demonerna. När inga andra intryck kan tas in tar tankarna över och rädslan för mig själv är det enda som finns kvar. ögonen svartnar av ångest och tankarnas kvävande tyng.

När en väl lyckats somna, lyckades ta sig igenom sina egna villfarelsers mörka sinnen. Då slutar man andas. maran har tagit sig in under dörren sitter på bröstet och stirrar rakt i ditt ansikte rakt igenom dina ögon. När du sedan vaknar i gråtande panik ska du ha tur om du överhuvudtaget vågar somna om igen. För tillbaka kommer hon, det är det enda som går att vara säker på.

Det enda som har hänt när jag vaknar är att jag mår långt mycket sämre. Fullständigt förstörd i jämförelse med innan man gick och la sig. Men det kanske är normalt. fan vet jag.

Sedan förväntas en vara aktiv göra något bra och spendera hela dagen på konstruktiva saker. Någon frukost finns det inga pengar till.

För att det inte ska kännas som att hela dagen slösas bort på lösdriveriet är det bäst att hitta ett motiv att fotografera någonstans. Upp och ned går du efter gatorna i den lönlösa jakten. Det enda som finns så långt du ser är människor som inte vill annat än skada ditt inre. Snart har tiotals kilometer lönlöst passerat.

Med bättre lycka nästa gång återvänder jag hem och hoppas fortfarande på att något ska hända. Sedan försöker jag komma på något att äta vilket inte går alls. Det känns bra meningslöst och skulle ändå inte göra något åt ångesten. För att spendera kvällen med något så kan man göra flera saker, trycka på uppdateringsknappen på tre fyra halvdöda forum. Sedan går man igenom flickr i jakt på något som skulle kunna liknas vid inspiration, för att skapa lite mer ångest. Trycker bort alla "topphändelser" på fb som ingen kan förklara varför dem skulle vara speciellare än andra dem bara är det.

Sedan börjar allt om. För det är bra att leva. Det är definitivt bättre på alla sätt och vis än att inte göra det. Variation, finns det, gör det, tillräckligt, långtifrån acceptabelt, knappt.

Ditt liv kanske inte är meningslöst, mitt är.