Det fanns två dagar jag tyckte riktigt illa om genom hela skoltiden.. och på universitet me för den delen. Måndagar och fredagar.
Måndagar, temat är alltid det samma "vad har du gjort för roligt i helgen".
Veckan och det blir Fredag, temat har nå övergått till "åååååååååå vad jag har längtat äntligen helg" och "vad har du fyllt helgen med för roligt".
Det måste verkligen vara roligt det där med helger. Har aldrig fattat grejen bara.
Nä en annan tyckte endå om skolan.. då fanns det ju ändå någonting att spendera dagens vakna timmar åt. Annat än att vänta på att gå och lägga sig.
På senare år har det fått än mindre betydelse. Det är bara en dag som alla andra.
En dag av att fortsatt ha överlevt som äcklig parasit utan ha tillfört samhället ett endaste skit. Nej varför skulle det vara okej att lyckas en endaste gång.
Måndagar, temat är alltid det samma "vad har du gjort för roligt i helgen".
Veckan och det blir Fredag, temat har nå övergått till "åååååååååå vad jag har längtat äntligen helg" och "vad har du fyllt helgen med för roligt".
Det måste verkligen vara roligt det där med helger. Har aldrig fattat grejen bara.
Nä en annan tyckte endå om skolan.. då fanns det ju ändå någonting att spendera dagens vakna timmar åt. Annat än att vänta på att gå och lägga sig.
På senare år har det fått än mindre betydelse. Det är bara en dag som alla andra.
En dag av att fortsatt ha överlevt som äcklig parasit utan ha tillfört samhället ett endaste skit. Nej varför skulle det vara okej att lyckas en endaste gång.
För det är ungefär vad livet innehåller. Väntan på att ännu ett dygn ska vara över.
Sedan gjordes tappra försök att lära sig något nytt, hitta ett jobb, utveckla ett intresse, allt helt i onödan. För bättre blev det inte trotts helhjärtade försök.
Men det är ok. Hur bra vore inte livet om det bestod av annat än motgångar.