Behöver någon vid min sida, här, nu. Rädslan för mig själv är större än på länge. Ångesten och minnena har tagit över. Lever under tvång. Kämpar för något som inte existerar. Det kommwr aldrig att finnas någon anledning att försöka
Det finns ändå inget värdigt inom räckhåll. Önskar att jag inte fanns. Det går inte en enda dag utan att jag ångrar allt jag gjort och inte gjort. Att jag inte tagit en chans när jag nästan haft en, att jag sårat så många andra utan att ens mena eller velja det.. Men mest av allt; jag sviker alla omkring mig. Jag sviker mig själv. det är de enda jag är riktigt bra på. Att förstöra livet lite mer för varje ny dag som passerat.
Jag klarar inte av den här ensamheten. Jag förstår inte varför jag varken kan leva med eller utan människor. Gör allt jag kan för att träffa andra. Men om jag väl lyckas skrämmer min inkompetens bara bort stackarn som trodde att jag var en bra person. Varför gör jag så. Varför kan jag inte lära mig förstå deras oskrivna regler.
Men det är de livet jag ska leva... måste ju vara mig själv.
Tårar brinner varmare än något annat..
Jag klarar inte av den här ensamheten. Jag förstår inte varför jag varken kan leva med eller utan människor. Gör allt jag kan för att träffa andra. Men om jag väl lyckas skrämmer min inkompetens bara bort stackarn som trodde att jag var en bra person. Varför gör jag så. Varför kan jag inte lära mig förstå deras oskrivna regler.
Men det är de livet jag ska leva... måste ju vara mig själv.
Tårar brinner varmare än något annat..