Tänkt på betydelsen av att ha någon att vara "snygg" inför. Som obotliga tjuvlyssnare och facebook och bloggföljare har jag fått uppfattningen om att de absolut flesta lägger mest tid på sitt utseende när dom söker efter någon.
Mycket tid och energi lägs på träning, bra kost och väl vald klädsel. Sedan hittas en sambo och fram smyger sambokilon och lite mindre ambitiösa klädval och mindre omfattande uteliv
Själv är jag tvärt om. Jag måste ha en person att visa mig snygg för om jag ska hitta den där motivationen att träna, äta bra bekosta ett uteliv och i största allmänhet hålla upp mitt appearance.
Givetvis finns fördelar med båda personlighetstyperna. Den som medvetet eller omedvetet lägger mycket tid på sitt appearance har ju betydligt lättare att hitta en sambo. Samtidigt som alla energi som lags ned på att se så bra ut som möjligt kan vara helt onödig och resultatlös.
Även om jag är en person som behvöer mottivation utifrån så ligger jag itne på latsidan. Men hela tiden mår jag dåligt över att jag tvingar mig själv göra något som kan vara bra, men som inte visat på något annat än psykisk och fysisk smärta.
Problemet känner jag är att det är svårt att byta personlighet. Eller ens mötas halvvägs. Det hade ju varit fint om det gick att träna och klä sig bra enkom för att det var roligt.
På samma sätt hade det nog varit bra att jobba lika mycket på sitt appearance för att behålla den sambo en hittat efter all anstränging. istället för att gå över till sambolivet är nice och slappt och större ansträngingar behövs ej.
Men livet och verkligheten ska vara svårt att vara del av.
Mycket tid och energi lägs på träning, bra kost och väl vald klädsel. Sedan hittas en sambo och fram smyger sambokilon och lite mindre ambitiösa klädval och mindre omfattande uteliv
Själv är jag tvärt om. Jag måste ha en person att visa mig snygg för om jag ska hitta den där motivationen att träna, äta bra bekosta ett uteliv och i största allmänhet hålla upp mitt appearance.
Givetvis finns fördelar med båda personlighetstyperna. Den som medvetet eller omedvetet lägger mycket tid på sitt appearance har ju betydligt lättare att hitta en sambo. Samtidigt som alla energi som lags ned på att se så bra ut som möjligt kan vara helt onödig och resultatlös.
Även om jag är en person som behvöer mottivation utifrån så ligger jag itne på latsidan. Men hela tiden mår jag dåligt över att jag tvingar mig själv göra något som kan vara bra, men som inte visat på något annat än psykisk och fysisk smärta.
Problemet känner jag är att det är svårt att byta personlighet. Eller ens mötas halvvägs. Det hade ju varit fint om det gick att träna och klä sig bra enkom för att det var roligt.
På samma sätt hade det nog varit bra att jobba lika mycket på sitt appearance för att behålla den sambo en hittat efter all anstränging. istället för att gå över till sambolivet är nice och slappt och större ansträngingar behövs ej.
Men livet och verkligheten ska vara svårt att vara del av.