Det är fruktansvärt hur livet tar olika vägar.

Dom jag gick i skolan är ingenjörer, mäklare, analytiker med uttlandsjobb, läkare, reklamare, poliser, musiker, officerare. Dom har stadiga relationer. Fina hem. Flera har barn. Två är gifta.

Själv har jag vräkts från min studentlägenhet, sitter ensam, arbetslös och utan utbildning under ett täcke i mitt barndomshem dricker amarone direkt ur flaskan och lyssnar på pink floyd.

och alla ni som sa att det skulle bli nåt av mig ni hade fel. ni ljög. Ni ljög för att ni tror att det blir bättre så. För genom det kan ni säga er själva att ni är bra omtänksama individer.

Det enda jag har kvar är en hög med krossade drömmar och kasserade ideer. Men välgång är inte något som är för alla det inser även jag.