Det är omöjligt att leva så här. Det är helt onödigt att ens försöka leva när det är omöjligt att vara sig själv eller göra något positivt med någon av de tankar som finns. Varför tvingades jag till ett liv med ett kvinnligt sinne men ett manlig yttre? Varför är det omöjligt att helt förtränga de faktorerna? Vad är det för liv att veta att inget i det kan kännas bra? Hur mycket jag än skulle vilja hitta något så finns det inte i den här verkligheten något som är värd att leva för när jag inte ens har en kropp jag kan identifiera mig med. Skulle jag en dag lyckas förtjäna vänskap skulle livet, skulle det bli bättre då. Skulle jag en dag förtjäna en utbildning eller ett arbete , skulle det göra skillnad då?. det skulle inte göra någon skillnad. Jag skulle i allas ögon, med all rätt, fortsatt vara en precis lika vidrig, ful, man. Jag skulle kanske kunna hitta ett hem eller en sysselsättning för fritiden. Kroppen skulle vara oförändrad. För det är ändå något som ingen verkar ha vett att förstå. Det handlar inte om tankar. Det handlar inte om sociala ting. Det är kroppsligt, ofrånkomligt. Oförändrad precis som allt annat. För jag förtjänar inte vänskap. Jag förtjänar inte utbildning. jag förtjänar ingenting.