Det började med ett Får jag snälla lägga till dig som vän? Vad som kort senare hände vet ja inte. Eller alltså. Jag vet inte varför jag sa Ja. Jag är så himla rädd.
Men jag är inte den som backar ur längre, de är inte jag. Jag ska stå vid mina egna beslut.. även de som gör mig skräckslagen.
Är fortfarande lite varm i kinderna för hon skrev världens finaste meddelande inatt och jag vet inte ens vad jag ska svara på det och tiden bara går och jag ogillar när inte telefonen vibrerar till ibland längre och jag är sur på mig själv och allt känns ganska fint ändå.
Till veckoslutet har jag min första date någonsin, och jag ska inte backa ur.
haha... åh :( är bara så himla rädd.