Existentiella dumheter.

Hur många fler dagar, veckor, månader, år ska jag tvingas leva i meningslöshet?

När är det meningen att mitt liv ska börja?

Kommer det över huvud taget börja?

Kommer jag någonsin lyckas göra klart en utbildning utan att min ohälsa ska förstör allt?

Kommer jag någonsin lyckas ha något som jag kan kalla ett hem. Mitt hem?

Kommer jag någonsin kunna hitta ett jobb?

Kommer jag någonsin kunna älskas av någon? leva i någons närhet?

Inget tecken finns på att något av det skulle vara möjligt. Det förstör mig. Allt i det här livet förstör mig och det enda som finns att göra är att se på. För ingenting jag gör förbättrar någon liten del av det.


Jag klarade inte av att gå ut idag. Det finns inga ord över hur mycket jag skäms över hur dålig det gör mig. I morgon måste jag. annars har han vunnit.