Amaranth

Du skrek ord i mitt ansikte. Trängde mig men du hann aldrig slå

Du skrek något jag redan visste. Kanske är de därför det gör så mycket mer ont än när jag ibland tyst säger det till mig själv.

 

Så tack så jävla mycket för påminnelsen.

Ska sanningen fram så skiter jag i dig. Jag skiter i hela världen när den är som du. För jag vill bara sjunka. Försvinna för alltid.

 

Jag vill inte tänka vad som skulle hänt om de inte var för din kollega som sa åt dig att hålla käften. Som slet tillbaka dig till er sida vagnen. Som sprang efter mig av tåget. Som satt på huk framför mig tills att min buss kom. Som sa ett fåtal bra ord. Som sa vem du är.

 

Vill inte tänka hur det hade blivit annars.

Men jag tänker tyst för mig själv, kanske har du rätt. För alla dina ord var sanna som vore dem mina egan. För jag kommer aldrig älskas. Inte av mig själv eller någon annan. Aldrig bli sedd som kvinna.

Kanske har du rätt.

Gråtit hela natten. Liten lessen gabbi ska aldrig mer gå ut. Jag hör hemma trängd i ett hörn. Liten. Skräckslagen som en liten mus som blir inträngd i förstuhörnet av en katt. Hör hemma där. Förstörd. Gjord att trampas på.

 

Villjan att dö försvinner aldrig.