”- Kan du säga mig en sak, sade hon så – var ligger Tunitzer See?
Namnet föreföll honom välbekant, men han kunde inte i en hast erinera sig var han hade hört eller läst det.
- Nej, sade han, jag vet inte. Men det är väl någonstans i Tyskland eller Schweiz. Men hur så? Tänker du fara dit?
- Jag ville nog gärna göra det, sade hon. Om jag bara kunde få rätt på var den finns.
- Det bör väl inte vara så svårt?
- Jag är rädd att det inte blir lätt, sade hon. Jag låg vaken i natt och hela tiden ringde det i mina öron ”Dejligt, dejligt var livet ved Taunitzer See!” och så tänkte jag: den sjön finns visst inte till. Och det är kanske just det fina i saken.
- Så, på det viset, Nej, det har du nog rätt i. Den sjön är det kanske inte så lätt att hitta på kartan.
De tego bägge.
Hon viskade, mera för sig själv än vänd till honom:
- Men en gång i sitt fattiga liv skall man väl dock ha lov att försöka leta sig fram till sin Taunitzer See.”
Hjalmar söderberg. Den allvarsamma leken