klarar ändå inte av att leva. Det finns inget i livet för mig. Det existerar bara en massa jävla frustration och besvikelse och jag klarar inte det. jag vill inte vara med längre. jag vill aldrig mera vakna.
Jag ville bara må bra. jag kommer aldrig lyckas med det. Det finns inget jag kan göra för att komma dit.. Istället gråter jag och gråter tills jag inte känner någonting. Bra när all emotion, varenda tanke är uttorkad och död.
Bättre begraven än tvingad att leva det här livet.
