Jag tänker på mina intressen, viljor och fantasier och känner tårarna okontrollerat rulla över kinderna.
Kanske gräver jag min egen grav. Men hade jag varit cistjej hade allt varit bättre.
Att jag aldrig kommer kunna förverkliga några av alla viljor och fantasier som kräver en nära vän får mig att vilja dö.
Men det är ok antar jag. Alla kan inte få ha glädje och lycka som del av sina liv.
Avsaknaden av social samvaro och kunskaper om den gör en verkligen till en bra person. En som andra verkligen intresserar sig för.
Patetiskt egentligen hur svag jag är.