Drömmen om hur underbart vackert det skulle vara om jag någon gång fick behandling. Om jag en dag bockat av alla de stora stegen i den, om hur lycklig jag skulle vara av att vara läkt och hel, om jag hade välsignelsen att dela den dagen med någon.
Ständigt återkommande.
Den får mig att storgråta. Inte på något direkt bra sätt utan på ett emotionellt efterblivet och uppgivet sätt. Har jag tur övergår de inte i panikångest. Ofta hamnar jag där ändå.
Det hade varit så fint om jag kunde glädjas av att ändå bära den drömmen om att den lyckan, en dag, möjligen kan finnas i mig. Att min kropp en dag slutat flyta med ansiktet nedåt i vattnet.
Drömmen är så ogreppbar för mig. Ångestladdad. Underbar. Hjärtskärande. Älskvärt.
Ständigt återkommande.
Den får mig att storgråta. Inte på något direkt bra sätt utan på ett emotionellt efterblivet och uppgivet sätt. Har jag tur övergår de inte i panikångest. Ofta hamnar jag där ändå.
Det hade varit så fint om jag kunde glädjas av att ändå bära den drömmen om att den lyckan, en dag, möjligen kan finnas i mig. Att min kropp en dag slutat flyta med ansiktet nedåt i vattnet.
Drömmen är så ogreppbar för mig. Ångestladdad. Underbar. Hjärtskärande. Älskvärt.
skriven
Vilken vacker text. Det blir bättre med tiden, låter klyschigt men det blir det fina du!