Att aldrig kunna bli sig själv.

Skulle må bättre om jag accepterade ensamheten som de enda sällskapet.
 
Det finns ingen chans för en som mig att få det bättre. Särarter är aldrig accepterade. Jag mår ofta sämre av att försöka visa dig mitt inre för er andra som av att förtrycka allt och vara den ni ser mig som.

Att leva i lögn är den enda möjligheten i mitt liv. En lögn riktad mot mig själv, mot alla. oavsett den här vägen eller den tidigare förblir mitt liv inget annat än en lögn. Inga relationer går att bygga på lögner. Inte om en vill att dom ska vara positiva.

Hon skriker ord i mitt ansikte, hon skriker så hennes tunga står styv av lust. Jag förstår inte hennes språk. Men jag förstår att hon vill lämna min hud mer än allt annat. Hon vill få en chans att visa sig för världen.

ni kommer aldrig se mig som den jag är. Jag kommer aldrig se mig som den jag är. Det förblir den hemskaste och sannaste av tankar. det finns inget skäl till att leva så.