Amaranth

dom står nära med armarna om varandra
en blandning av kött så rik i tid
där havet möter land
hon vill säga honom sanningen

men vinden äter hennes ord
där havet tar slut
hon håller hans hand, tvekande
kysser honom på hans panna

Hon bär på skymningen i hennes bröst
och vet att det är hennes tur att vittra bort
hon lägger sitt huvud i hans knä
och ber om en sista kyss

så han kysser henne
här där havet tar slut
hennes läppar, ömma och bleka
hanns ögon slits av tårar

Den systa kyssen var länge sedan
en sista kyssen var så länge sedan
han kan inte längre minnas