I år är jag tjugofem...

Jag har aldrig hittat vad som krävs för att förtjäna en vän.
Jag bor åter hos mina föräldrar.
Har misslyckats med alla områden jag försökt mig på inom akademin.
Jag har inte lyckats bli klar med gymnasiet heller.
Aldrig lyckats förtjäna ett lönearbete.
Misslyckats med alla mina viljor inom fotografin.
Afasin styr mitt liv genom ständiga minneslappar.
Vet att min egna vilja inte har någon som helst betydelse.
Överlevt fyra suicidförsök.
Erkänt för mig själv att jag är trans och med de fått än fler deppresiva insikter.
Spar ideer i ett block som slängs när ångesten blir för stor då inget kan bockas av.
Spenderat 10 månader av de senaste tre åren i slutenvård.
Jag har aldrig haft något sexliv.
Valt den sämsta hållningen i politik, reell istället för ideolog.
Jag är livrädd för ensamhet.
Vet att svältande bisart nog är det sämsta och det enda sätt att bli smal på.

Det är jag. Det hade varit kul om det fanns något positivt att lägga till.

... och det är inte med glädje jag kommer tänka tillbaka på mitt liv. fast vem har sagt att livet behöver innebära något bra.