Att en dag finna mig själv stående öga mot öga med en person som genuint tyckte om mig. Som tyckte om mig till den grad att någon form av vänskap var att tänka på. för jag skulle jämföra mig med den personen. På samma sätt som jag gör med andra, främst alla cis-personer. Jag skulle må så fruktansvärt dåligt av att veta att jag genom att göra något jag inte kan hindra skulle förstöra allt.
När jag gör det med alla andra jag ser gör det mindre. Då har jag inget att förlora trotts paniken jag effektivt odlar inom mig bara av att se att det finns andra människor. Jag misstänker nämligen att den där ångesten, det fysiska illamåendet, panikgråtandet som följer.. det skulle bara bli värre om det var för en människa som tyckte om mig och var av stor betydelse. istället för helt utbytbara som bara viftar förbi, som bara borde vara meningslösa från första början.
Jag är mer rädd för det än för hur jag skulle hantera allt det andra.. typ som hur social mosaik öht fungerar och hur man ens umgås med andra.
När jag gör det med alla andra jag ser gör det mindre. Då har jag inget att förlora trotts paniken jag effektivt odlar inom mig bara av att se att det finns andra människor. Jag misstänker nämligen att den där ångesten, det fysiska illamåendet, panikgråtandet som följer.. det skulle bara bli värre om det var för en människa som tyckte om mig och var av stor betydelse. istället för helt utbytbara som bara viftar förbi, som bara borde vara meningslösa från första början.
Jag är mer rädd för det än för hur jag skulle hantera allt det andra.. typ som hur social mosaik öht fungerar och hur man ens umgås med andra.