Amaranth

"Försök att ta bort det som höjer stress och ångestnivån i onödan." Jag vet inte, han hade lika gärna kunnat säga sluta försök leva. Vad är grejen med vissa psykiatriker egentligen :( Visst det kanske inte bara är bra att jag sätter mig själv i många väldigt jobbiga och ångestfyllda situationer när jag tvingar mig att plugga och försöka gå på alla föreläsningar och seminarier, och att jag tvingar mig att försöka gå på träffar och annat. När jag redan från början inte har ett lugn eller egentligen all energin för att kunna göra det bra. Ja jag kanske är elak mot mig själv när jag inte klarar av det. Men då försöker ja. Då har jag inte gett upp. Jag har nog med tid som förlorats och förloras till, ingenting. Det är bra att kunna tänka att jag försökt, hur meningslöst det än kan kännas i efterhand är det bättre.

Det måste vara något speciellt, kunna se sig själv, känna en koppling mellan kropp och identitet. Att inte behöva hantera det. Ibland tänker jag på hur det skulle vara att inte ha dysforin, inte ha den filten kastad över allting, hur mycket mindre smärta skulle jag känna om det inte var et problem? Varför försöker jag ens? Jag är utdömd. Allt känns mer, gör mer ont med tiden som passerar tom förbi. Jag vill inte vara rädd för mig själv. Vad har jag lyckats med hitintills, vart har jag kommit i mitt liv? Ingenstans. Jag kommer fortsätta leva i mina drömmar som aldrig blir förverkligade. Befria mig från drömmarna. Befria mig från vad jag känner. Befria mig från livet. Jag har så mycket problem som aldrig kommer bli bättre. Jag är för dålig för att komma dit jag vill. För svag. För feg.

Kanske en dag.