Det känns som en kall rivande och regnig oktoberonsdag. inuti. En dag som alla andra säger jag för mig själv. För jag triggas av samma saker som alla andra dagar och känner som alltid när jag är bland andra eller ser vad andra skriver. Bara dumt. Försöker slå bort allt stickigt. Förgäves.
Borde vara stark.
Samtidigt hugger könsdysforin i mig.
Det har varit jag och dysforin idag. Jag vill slita min hud i stycken. Ett tag tänkte jag att jag skulle skriva om dysforin om vår relation. Men jag tror inte att det går. Det gjorde inte bättre när jag råkade öppna Facebook och det högst upp ligger en artikel med rubriken He Took His Skin Off For Me det fick mig att börja gråta. Där någonstans dog dagen. Räckte det inte att det är en dröm som aldrig slutar följa. En hemsk dröm. Det går inte. Men vad vackert det kunde vara om det gick att dra av och där, där var jag, Jag.
Borde vara stark.
Samtidigt hugger könsdysforin i mig.
Det har varit jag och dysforin idag. Jag vill slita min hud i stycken. Ett tag tänkte jag att jag skulle skriva om dysforin om vår relation. Men jag tror inte att det går. Det gjorde inte bättre när jag råkade öppna Facebook och det högst upp ligger en artikel med rubriken He Took His Skin Off For Me det fick mig att börja gråta. Där någonstans dog dagen. Räckte det inte att det är en dröm som aldrig slutar följa. En hemsk dröm. Det går inte. Men vad vackert det kunde vara om det gick att dra av och där, där var jag, Jag.