Aldrig fnissat så på en middag...

Det var länge sedan jag var full. Jag hatar att sitta och förljuga mig till något socialt samspel, ännu mer så när jag bara vill sjunka genom marken och aldrig vakna igen.

Jag kan hata min far för så oerhört mycket att jag inte kan komma på allt jag stör mig på hos honom. Men hans sinne för mat och för vin och sprit. Jag kan känna ett riktigt avund för det. Det tar inte bort något av de andra, men jag känner avund för hur bra han är på det.

Av någon anledning som jag fortfarande inte förstår så kom samtalet in på kluvna tungor.. en som jobbar som tandläkare tyckte det är sjukt obehagligt att se.. sen snackades de om hur hemskt det är att förstöra kroppen så och om det gick att vicka tung "flikarna" olika..

Så jag bestämde att säga att jo men det ska tydligen gå att vicka "flikarna" mot varandra... as seen on youtube... varpå min morbror helt seriöst, med ett flin säger "kan bara tänka mig en aktivitet där det är bra"

Jag började fnissa hysteriskt.. och den fruktansvärt tråkiga jättevuxna middagen blev rätt underbar just då :p tänk om morbrors familj var min familj. Ännu bättre blev det av alla andra som bara "va vad då?"

... och jag vill gå på en grej men jag vet inte ens om jag kan och det stör mig helt jätte mycket :( finns väll fler chanser med tiden