Men Åttio dagar...
Gul, den är sig själv boken. En fin berättelse skriven i ett högst varierat språk. Boken räddas av detaljerna, att det på sina ställen smugit in ett och annat givande element, det är inte alla gånger tyvärr som det märks att författaren tänkt till. Det är ett utforskande, som det visar sig gäller, nästan, alla karaktärer och jag gläds över mänskligheten som visar sig med jämna mellanrum bland förvirrade tankar och känslor.
Jag kan innerligt inte förstå varför otrohet måste vara en del av alla böcker, så även denna men det är väll någon universell lag antar jag. Även de starka vibbarna från Historien om O stör mig kopiöst. Men den är förvånansvärt väl skriven även om det går väldigt fort utför i slutet, som visserligen ger en hel del svar och visar vart det faktiskt finns känslor. Samt en liten trevlig twist.. Även om den var bra, saknar jag en känsla av att vilja läsa nästa bok...
Blå, ett mellanspel av nya upplevelser nya bekantskaper, utfyllning, övergrepp, förfallets spiral. Intriger och dumhet i all ära men det bidrar inte till en bra berättelse, det skapar en möjlighet till fler och mer varierade scener, men inte ett gott sammanhang.
Blå, ett mellanspel av nya upplevelser nya bekantskaper, utfyllning, övergrepp, förfallets spiral. Intriger och dumhet i all ära men det bidrar inte till en bra berättelse, det skapar en möjlighet till fler och mer varierade scener, men inte ett gott sammanhang.
Och varför inte gör något åt den bristande kommunikationen som skadar båda huvudkaraktärerna, det osar nittiotalssåpa. Ett par kapitel skulle gärna slitas bort, aldrig ens tänkts på, de bryter mot alla mina tankar om sundhet och jag känner för att döda en karaktär.
Röd, Sättet att liva upp storyn och hänga upp relationens fortsatta utveckling på är inte nytt, men de bidrog mer till att dra förstöra berättelse ut än att förbättra.. från att vara en berättelse som i den första och andra boken kretsar kring dominans övergår den till en helt vanlig roman.
Röd, Sättet att liva upp storyn och hänga upp relationens fortsatta utveckling på är inte nytt, men de bidrog mer till att dra förstöra berättelse ut än att förbättra.. från att vara en berättelse som i den första och andra boken kretsar kring dominans övergår den till en helt vanlig roman.
Fortsätter att efterlysa variation då allt som innehåller penetration är ovarierat och tråkigt. Det hade varit bra om boken inte givits ut. Som roman är den intetsägande, ett riktigt dåligt hafsverk.
Första boken är väll läsvärd i alla fall...
Helt sjukt besviken.
Första boken är väll läsvärd i alla fall...
Helt sjukt besviken.