Alla säger att det är bra att vilja känna tillit, att vilja vara trygg. Att det är en nödvändighet ett lägsta krav. jag vet inte. Det är bara ett enda stort hinder för att komma någonstans känner jag. Jag känner för mycket rädslor. Hur blir en lagom rädd, går det? Går det att kasta bort de där kraven på tillit, på trygghet, i så fall hur?
Jag är för rädd bland andra människor. innesluten i mig själv. Med flykt som mest påträngande tanke. Lagom rädd. Det borde gå att bli det på något vis. För utan att våga gå, utan att våga ta plats, utan att våga vara öppen, utan att vara trygg går det ju inte. Dumt för jag vill bara gå för att lära känna folk.
Om jag bara visste hur jag ska ta mig ur hålet som mina känslor och tankar gräver djupare. För jag behöver lära känna folk. Jag behöver vänner i mitt liv. Det kommer inte bli så långt annars.
Jag tror att mina krav på tillit och trygghet ligger på ungefär samma nivå som kraven på mitt egna skapande. Den där översta hyllan som inte går att nå till.
Jag skulle vilja ta bort den här dagen ur mitt minne.
apropå att jag lovat mig själv att blotta mig mindre här...
Jag är för rädd bland andra människor. innesluten i mig själv. Med flykt som mest påträngande tanke. Lagom rädd. Det borde gå att bli det på något vis. För utan att våga gå, utan att våga ta plats, utan att våga vara öppen, utan att vara trygg går det ju inte. Dumt för jag vill bara gå för att lära känna folk.
Om jag bara visste hur jag ska ta mig ur hålet som mina känslor och tankar gräver djupare. För jag behöver lära känna folk. Jag behöver vänner i mitt liv. Det kommer inte bli så långt annars.
Jag tror att mina krav på tillit och trygghet ligger på ungefär samma nivå som kraven på mitt egna skapande. Den där översta hyllan som inte går att nå till.
Jag skulle vilja ta bort den här dagen ur mitt minne.
apropå att jag lovat mig själv att blotta mig mindre här...