Amaranth

Det kanske inte är bra att tvinga sig in i roller. Att skapa fasader av något en inte är. Men det är minst dåligt.

Jag kan inte få någon hjälp. Det minst dåliga alternativet är att annamma en person som fungerar. Den bästa vore att bara.. dö.

Jag kan inget annat än vantrivas. Blir fysiskt äcklad av min kropp. Jag kan inget annat än känna en avgrundslös sorg över att hela tiden påminas om att jag inte känner mig själv.

Det är inget annat än fruktansvärt att vakna på morgonen och känna sig själv. Kroppen. Allt med den är fel. vetskapen att varje morgon resten av sitt liv kommer att se ut precis så är inget jag kan må bra över.

Det är det minst dåliga jag kan göra.. att verka som något jag tvingats till. Det är i alla fall inte omöjligt. Fortsätter jag försöka vara som jag ville att fler borde, då har jag ändå tillfört något.

Då har jag gjort er nöjda. Då har jag tillfört något till ert fruktansvärda samhället. och det är ju allt ni vill. Hade inte ens behövt tillföra något. Livet ska bara vara långt och smärtsamt, då är det som bäst, annars hade ni inte målat upp det som ni gör.

Som transexuell är det omöjligt att hitta älskog. Hetrosexuella är alldeles för intresserade av kuk.. hompsexuella alldeles för intreserade av fitta. Har visserligen alldeles för höga krav föade jag sett något i män hade jag inte ens behövt lyfta ett finger. Men det är bara att acceptera det opåverkbara, acceptera att det yttre alltid kommer att vara av större betydelse än det inre. Något annat vore dumt, onödigt och fruktansvärt naivt.

I have a hatelove for the color pink.

I'm in to girls so people say I'm not a mtf. seriously.. how stupid can mankind get..

I have to much of an interest and know too much about engineering and mechanics' to be female. yeep at least that's society, doctors and the shrinks opinion.

Buying clothes. Hate clothes. Hate what society makes with clothes.

People walking in on me dressing. or changing clothes in a public semi public changing room fuck hate it. hate it. hate it.

The constant size issue. Standards ar quite nice, if someone would have the decency to actually follow them.. stupids

When I look in the mirror I don't see myself or anyone close to me. Not that that should be an issue according to every one else... the say that... and well the dont understand whats it all about. Seriously i really really don't think you would accept your look as a girl if you woke up tomorrow with the body of a man, a sincerely doubt it.

Showing up to a HBT- meeting and being accused of not being who I say I am. Been there done that,too many times now. no people are as intolerant as those active in HBT- groups

Hearing fobic comments and not being able to say anything unless outing myself.

I can't look at other girls without feeling anxious and sad to the point of crying because they're so much prettier than I'll ever will be.

I hate my face. It's seriously disgusting even to think of. Which unfortunately makes me not at all interested in taking even a bit care of it.

Everytime I think about transitioning, dating pops into my mind and makes me want to just sta a guy because every girl rejects me cause of who I am. And the fact I just trying to be me and honest about it. Honesty is the worst policy in life.

Saving for surgery. Not that I have anything to save. But it feels good to at least try although i know it'll never happen. Cuz what i want and what i need doesnt really matter.

Sometimes i just want to keep being a boy to protect the girl I really am from society.

Forgetting my toenails are painted and then going some were bare foot. Thank god for winter, and autumn.

Panicking about the knowledge of buying something for my female persona because I'll never going to wear it kills me.

My parents...

I'm not here to fulfill your little 'sexual fantasies' simple as that.

getting people to understand why I'm more than willing to give up the male privileges an become "oppressed". I hate feminists and some of their ideas. I mean come on stupids having a guy boddy isnt as good a you think. Not in a long way.

No hips. ever.

Waiting day in day out för the day to come the will finally call me in for an interview to get on the way to be diagnosed.

People think you're just a guy who gets off on wearing feminine clothes. Well no.

Rejection.

Not being taken seriously or accepted by my family. And having the knowledge that i never will.

Being aroused and tucked. Seriously that's only painful and horrible.

Having to hide all the clothes and makeup from my roomie.

Never being able to by all those cute pumps because my feet are too big.

The constant lack of usable pockets. I just find it stupid not even have something close to usable pockets. But then, wasn't born a girl.

Having a lonely transition, because no one hav an interest in me. This is probably one of the more serious things am truly sad for.

Constant anxiety problems. Oh the anxiety.

Inatt slutade jag vara medlem på Qruiser. För det har aldrig gett någon bra. Jag kan inte skapa kontakt med människor. Så enkelt är det. Det är en omöjlighet. Men det är ok de är inte som att all tid jag lagt ned på att försöka få kontakt med folk varit bortkastad. Eller att all ångest och alla tårar över vad som setts och lästs där genom åren gjorde någon skillnad, ångest har jag så mycket av ändå.

Jag förstår inte hur naiv jag faktiskt var när jag blev medlem där. Att jag på allvar trodde att det var lättare att få kontakt som kanske ändå hade liknande situation. Nu vet jag bättre och det kanske är bra. Ångesttyngt, sorgligt men bra.

Jag vet inte hur jag ska hantera ensamheten längre. Ingenitng jag gör fungerar, för det finns ingenting som är rogivande i ensamhet, Ingenting. Det är bara olika typer av smärta. Men jag kan ju ha fel också alla tycker att enamhet verkar vara så bra. Det kan ju cokså vara för att dom inte har en jävla aning om hur bra dom har det.

.. kortare.. betydligt smalare midja.. bredare höfter... bröst... haft rätt kropp. Hade varit bra. Det hade gjort livet så bra. Underbart bra. Dags att tänka på något bra istället.

-

I morgon ska jag kanske träffa en person. Jag kommer i alla fall vara där vi var överens om att ses. Det behöver ju inte betyda någonting.

Jag ligger i sängen, den har två madrasser, den extra är från rummet intill det ingen sover, och en sån där fluffig kudde. Dom andra sover. Jag försöker att inte röra mig och bara hålla andan. Långsamt andas in och ut. Det var här jag lärde mig använda fingrarna. Tidigare kunde jag bara i duschen. Men här är det bara vatten direkt från sjön.

Jag har bomullspyjamasen på mig, den som hon tycker bäst om (hon gillar inte den silkiga). Jag hör en av kompisarna snarka lite över mig och jag vågar röra mig mer. En kväll frågade hon vad jag höll på med, jag bara 'det kliar'

Blommor. Ett kort. Hej liten och vacker. Kommer inte på något att skriva. Pussar och kramar.

Hon vet inte vad det här är. Hon bjuder på kaffe, det brukar jag inte dricka Men jag vågar inte säga till. Jag vill dricka kaffet. Kaffet gör mig till någon annan. Hon sitter framför mig och ler, och jag sitter bara stilla. Tröjan och jeansen, håret och huden allt är så bra. Jag njuter av att vara jag. Hon tittar på mig, hon får gärna titta. För idag är allt bra.

Jag ser ändå ner i. Hon tar löst tag i min haka och puttar liksom upp den och vill att jag ska se henne i ögonen. Dom är små. Det känns när vi tittar in i varandras ögon. Sen är det hon som tittar ned, frågar hur jag tycker att det är. Och jag säger, bra. Hon säger att jag varit duktig, sällan sett någon så fin. Imponerande. Hon tittar fortfarande ned jag kan titta på hela hon, tittar ned på gylfen. Byxorna dom är slitna där, det ser sexigt ut. Det är något fantastiskt som händer. Hon vill ha mig. Hon vill ha mig. Jag, Jag är duktigt jag känner mig så otroligt lycklig. Jag vill stanna här för alltid.

Jag ligger på rygg i den stora sängen och pausen har fått mig att börja frysa och kanske längta hem till mig. Honn letar efter något. Ser lite galen ut. Hon kommer närmare, det gör ont men jag tänker på annat och då gör det inte lika ont. Efter ett tag slutar hon, arg på sig själv för att det gick så fort. Jag tröstar. Men jag fryser och vill egentligen bara sätta på mig kläderna.

I början var jag rädd för att ramla ned. Jag kan inte ligga innerst. Det är för varmt. Mitt ansikte är vänt ut mot rummet bort från henne. när hon har somnat går jag och sätter på datorn. Ibland blir jag så ledsen. Jag säger att jag är deprimerade men hon tror mig inte.

tänk att jag kunde få dig du är det finaste jag vet det finaste jag vet der är så jag säger det men det är ingen som vill höra det. Det går inte att berätta men du är det finaste jag vet. mm. det finaste jag vet.

Can't cover the hair under my nose.

Finding someone to love mo for me.

Constantly checking to make sure everything is 'in place'.

The pain of tucking all day, every day.

Re-lerning how to walk, stand, sit and speak.

Wondering if I'm doing what's right.

How will sex feel like.

IM NOT A TRAP.

I hate my voice.

All the people saying I can't be trans because I didn't play with dolls.

Det finns ingen mening med att leva så här. Men mina föräldrar blir väll glada i alla fall. Min transsexuallitet är känd av alla i min bekantskap. Stötning och hat blandades i en enda massa. Jag kunde inte ta till mig någonting av det. Inget hade ju förändrats.

Nu börjar nästa kapitel i den dystra boken om det här livet. Den där det är dags att säga till alla dessa att det som en gång var inte längre är. Att oavsett vad jag vill så kommer jag aldrig att få någon hjälp. Jag kommer aldrig bli rättad. Aldrig bli tjej.

Hur det tas emot vet jag inte. Det är ju inte direkt den årdning som skulle vara förväntad. Enda fördelen är ju att det endå bara är en tät dödsångest som omger allting så det är ju inte som att det kan bli mycket värre i vilket fall som helst.

Men det är ok alla år som jag mått dåligt bekommer mig inte det är ju inte som att hela livet än så länge varit bortkastat. Bara till största delen. De där första tre fyra åren var ju ändå rätt bra överlag det var ju inte förens senare som allt började rämna.

 

Men varför må dåligt över något sånt.

Mår dåligt. Dåligt. Dåligt. Dåligt. Men vad gör det. Någonstans i det hela så är det ju ändå som vanligt. Som vanligt. Jag har börjat svara så på frågan hur jag mår. Orkar inte ljuga längre. Dessutom är ju svaret öppet för tolkning om någon skulle bry sig på riktigt.

Jag skulle vilja gå ned i vikt. Det vill jag lika mycket som att bli erkänd av läkaren. Men det är omöjligt på något vis. Det är väll det som är den där underbara gåvan man ska vara så tacksam över i livet. Att det faktiskt inte finns någon möjlighet till förbättring.

Brukar försöka finna tröst i att allting är som vanligt. Det fungerar aldrig. För allting är fel när det är som vanligt. Jag föraktar min ångest och allt annat med mig själv mina drömmar, värderingar, kroppens sammansättning. Men vad gör det.

Men även om det finns många usla tankar som svävar i tankesmedjan så finns det fantasier som också tar plats och vill synas. Tyvärr. Dom leder ändå bara till samma avgrundslösa ångest. Precis samma självhat och suicida tendenser. Men vad gör det.

Att känna sig som tjej innebär inte någonstans det samma som att vilja anamma en stereotypisk tjejig roll. Det innebär bara att en känner sig ha en könstillhörighet.

Könet har all betydelse hur mycket andra vill påvisa annat. För mig har det de. Jag vill definiera mig som tjej. Men för mig innebär inte att vara tjej detsamma som att bete sig på ett i förväg bestämt sätt tyvärr, det hade underlättat otroligt mycket om det så gjorde.

Det är här det blir... Jag ÄR tjej, jag har bara inte äran att leva i en sån kropp. Och eftersom jag är en lesbisk sådan så har andras kön precis lika stor betydelse, jag söker mig till tjejer.

Logiskt, jätte mycket. För vad transsexualiteten gör här är att den fråntar mig rätten att känna så här, i samhällets ögon är jag inte transsexuell för att jag inte anammar deras föreställningar, bland transsexuella är jag det inte heller av precis samma anledning.

Jag tror aldrig att stereotyperna kommer att läggas åt sidan, för det sorgliga är att alla i debatten är precis lika beroende av deras existens. Viket tyvärr gör att jag aldrig kommer att kunna leva som den jag är.

 

Nu ska jag njuta av att det blåser storm, är mulet och endast femton grader varmt ute. Hoppas ni får en härlig dag.