Amaranth

Vart har alla demokratiivrare som basunerade ut sin uppfattning när al-Gaddafi störtades, det bode ju bli dags för dessa människor att demonstrera igen.

Inte visste jag att troende muslimer var lika rädda för hundar som för grisar. nåväl varje dag ska väll bjuda på nya lärdomar.

Retarderade jävla vänsterretorikertroll, inget blir bättre av att försöka tiga ihjäl, det blåser bara upp till en betydligt starkare storm, även om den kommer senare.

Jag älskade fotografin som konstform. Älskade till den dagen då jag insåg att det är omöjligt att fotografera människor utan vänner, erfarenhet och pengar.

Jag är alldeles för ärlig med att jag inte har arbete, ingen akademisk examen eller någon form av socialt nätverk. Det är inget som höjer ens värde hos andra.

Dejting, Vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska göra, hur jag ska bete mig. Är så obekväm med konceptet, det innehåller enbart ångest av mörkaste sort.

Varför kan inte männsikro som levt under stenar och tror sig ha svar på allt bara skippa att öppna käften och krypa till baka ned under stenarena och självdö?

Det är konstigt hur månniskor som bara skriker ut "ska ha" "ska ha" "ska ha" men vägrar ta något som helst ansvar för att något av det blir till eller fungerar.

Varför är så satans många människor övertygade om att det är en mänsklig rättighet att bli föräldrar? varför är samma människor så ofta helt borta i huvudet?

 

Det är fanimig inte public service att SVT måste skicka en reporter till USA för att intervjua en tidigare självmårdspenägen person för ett inslag om självmord.

 

Moderaterna är verkligen riktiga fuckups som hellre importerar utomeuropeiska sjuksköterskor än gör det attraktivare för människor sattsa på de yrket.

 

Varför fortsätter Ryssland att vara de europeiska komunisternas våta dröm. Har dom inte sett verkligehten efter murens fall... har dom ingen jävla anaing om vilka som leder ryssland. nej fy fan för korkade människor med politiska ambitioner.

blir så ledsen och arg av människor som inte vet vad dom diskuterar och genom sin okunskap bestämmer sig för att diskutera utifrån direkt felaktiga utgångspunkter för att mörka att dom inte har någon aning, men måste uppfylla sin bild av sig själva som duktiga insiktsfulla människor. Nej fy fan. Men dom är bara människor, så att begära något mer vore enbart befängt.

Det värsta är att är ju förövrigt att eftersom att den skaran människor är medvetslösa i sina syrefattiga bubblor så är dom helt oemottagliga för varkligheten. Lite synd men dom är bara människor, sittandes på en självskapt pedistal av perfektion på sedan länge syrefri höjd.

Det är så patetiskt med människor som vill framstå som intelektuella... eller vad fan det nu är dom vill framtälla sig själva som... vet dom itne själva när det är dags att lägga av... eller i alla fall läsa någon litteratur i ämnet.

kan verkligen inte hitta någon förståelse till hur den här värmen kan vara behaglig. än mindre efterlängtad. Skitnatt fan vad jag hatar somrar.

Det finns verkligen ingenting som är trevligt eller behagligt med att konstant vara svetig och direkt äcklig, ingenting.

något skönt måste det ju finnas i att svettas konstant med tanke på hur många människor som "längtar" efter att få tvingas göra det efter varje vinter.

Kyla är bra. Kyla är fint. Kyla går att kontrolera och värja sig mot.

 

Fast det är väll bara jag som missuppfattat allting som vanligt.

Oftast är spanarna ett riktigt underhållande program. Men i dag var annorlunda. Idag handlade det om vänner och dagens samhälle. Något som är redan är känt är att ensamma ses ned på.

Frågor som aldrig ställs till andra ställs. Och misslyckande är diagnosen. Dessutom drabbas den ensammes liv av en avsevärd förkortning likt rökarens. Synd man är både och.

Egentligen är det väldigt konstigt att det är så nära tabubelagt att vara ensam. Det är visserligen inte så att långt ifrån alla aktivt valt att bli det men ändå blir man bemött som något mindre värt.

För när det kommer till frågan om varför man inte råkar ha vänner så blir alla sin egna psykolog och vet genast vad du har för fel. För att inte tala om att de vet hur det ska lösas också.

Men jag ska inte klandra dem. Människor i allmänhet tror mer än dom vet. Dom tror också att det dom vet är den enda vägens sanning.

Det är som meningen med livet. Det pratades om det med barn på radion i morse. Man kan lätt misstänka att barn är intelligentare än vuxna. Bland annat så kom det fram att meningen med livet skulle vara att "finna en balans mellan sina egna intressen och närstående" Det har jag då fan aldrig hört en ungdom eller en vuxen säga..

Eller så är det bara så enkelt att meningen egentligen är att göra det inga människor gjort förr, lärt av sina misstag. Vi vet alla vad mänskligenheten gör för att skada vår omgivning. Men vi är alldeles för trångsynta för att göra något åt det.

Fan vet jag. Ju tidigare jag slipper leva desto bättre.

Glädje - ett känslotillstånd av tillfredsställdhet. När man är glad är man lycklig eller road, det är en positiv känsla. Människor uttrycker ofta glädje genom att le.

Hur kan något till synes så enkelt vara så svårt att uppleva. Kräver inte att det skulle vara någon längre period men det skulle ju vara skönt att få uppleva.

jag vill inte vara med längre, det är för svårt. Jag vill bara lägga mig ner och dö. Tids nog blir allt kanske bättre, det kanske rent av blir bra tillslut. Men varför skulle det det. Ingenting annat har ju blvit bra.

 

Allt blir precis så bra som jag förtjänar. Viljan saknar helt betydelsen. Men det är ok. alla kan inte förtjäna att må bra. Det är som att alla skulle förtjäna vänskap. Eller ett jobb eller vad som helst viktigt. Det är den opåverkbara verkligheten. Helt onödigt att må dåligt över.

 

Drömmar som inte kan kontrolleras måste krossas. Kan de inte krossas måste man ta de svagas utväg. När drömmarnas börda är tyngre än att man kan bära dem är det enda alternativet att ta sitt liv.

 

This is the end
Of our elaborate plans, the end
Of everything that stands, the end
No safety or surprise, the end
Desperately in need...
of some...
strangers hand

En sak som livet har lärt mig, som alla unga borde lära sig, är att det spelar ingen somm helst roll vad du vill arbeta med eller vilka kunskaper du har. Alltig handlar om vilket betyg du har.

För jag är en sån där som bara har meningslösa kunskaper. Jag fick aldrig bra betyg. Jag har aldrig lyckats ta en examen. Betyder det att jag aldrig lyckats lära mig något, ja om en ska tro på samhälelt så gör det nämligen det.

Lärde jag mig någonting när jag studerade till skogsmästare ja en jävla massa. ändå kunde jag inte svara på tentafrågorna, när det gällde.

Lärde jag mig något när jag studerade riskanalys och krishantering ja en jävla massa. ändå kunde jag inte svara på tentafrågorna, när det gällde eller skriva den där uppsatsen som krävdes för att få fortsätta.

Men det är ok. Alla åren av studier. Alla de där bortslösade åren, dom har gett mig kunskap. Kunskap som jag aldrig kommer att ha användning av. För det är kunskap som inte finns. För det som inte finns på papper, det finns inte och kan aldrig finnas...

För att inte tala om att den som har körkort vet hur denne ska bete sig i trafiken och vilka lagar och regler som finns, eller... Själv har jag iof inget så att jag själv kan något om det har ingen betydelse för det finns inte på papper.

Men varför vara bitter över att samhället ser ut som det gör. Varför må dåligt över hur verkligheten fungerar. Enbart patetiskt.

Stjärnskottet schymans parti anser att det inte finns något i sverige värt att skydda. Den ende som håller med i den ståndpunkten förutom pragmatikern Putin är väll den som uppskattar Fi:s politik, ja och så stjärnskotten fridolin och romson med anhängare icke att glömma.
Sorry men den söm röstar på ett parti röstar inte enbart på en av partiets idéer. Just den iden finns det bara en vinnare på och det är Putin. Står inget i partiprogrammen om att öndra modermål till ryska dock vilket måste anses konstigt.

Konst kan ju vara vad som helst. Som att låtsas hoppa från Liljeholmsbron. Eller Dan Wolgers, uppenbart inspirerad av Warhol, som stal bänkar från Liljevalchs och tyckte att stölden och frånvaron av bänken utgjorde en konstinstallation. Eller varför inte slåsönder en tunnebanevagn. Eller filma säg själv ätandes en hamburgare... sen var den diskusionen slut. Jag önskar att jag var mindre rakt fram. Mer bajsnödigt fin i kanten.

 
Det går bara utför allting. Med kälke i störtloppsbacken. Varför blir det bara så här när jag ska försöka tänka själv. Varför blir allting sämre. Om det i alla fall var möjligt att må fysiskt bra. Det hade varit något. Måste sluta tänka att något kan bli bättre. Grundfelen i livet är ändå oföränderliga.

Min bror vill att jag ska vara hans bröllopsmarskalk... what the fuck gör jag. Det är fint om dom vill de. Men jag är inte bekväm i en sån situation. Inte ens i närheten. Det borde dom förstått för länge sedan insiktslösa människor. jag vill bara storböla av oförmåga, över att tvingas säga nej.

 

För övrigt anser jag att det är tur att det är Vostok Battalion som just nu verkar i Donetsk, med tanke på att den är avvecklad sedan 2008... och därför inte kan finnas på riktigt... således kan det inte pågå ett "inblrdeskrig" i sydöstra ukraina. Bra.

dejta en person som... är tjugofem, saknar utbildning, arbete, socialförmåga, boende och fritidsintressen som misslyckas med alld denne önskar göra för sig själv och andra. men gärna promenerar för att få tiden att gå.

nå?

Alla säger ni ge aldrig upp. Fortsätt alltid att kämpa oavsett motgång. Alla säger ni blicka alltid frammåt. Se frammåt.

Själv kan jag bara se tillbaka på det jag redan gjort. Jag tror i alla fall att det är våra erfarenheter som formar oss till vilka vi är.

Genom att ransaka sig själv och sina handlingar torde det möjligt att förbättra sig själv. Aldrig göra samma misstag som tidigare.

Den som alltid ser frammåt ser alltid in i.. ja ingenting. Denne kan visserligen aldrig känna ånger för något som gjorts.

Men vad har den personen för erfarenheter. Används dom ens. Det är oviktigt. Ni säger alla att det bästa är att se.. ingenting.

 

Men inte heller det kan jag lära mig. Att se ingenting, det är som att prata om ingenting, det är som att förtjäna vänskap.

Tog en sista nattlig promenad genom staden. ångestresa delux.Staden var i samma ljusa sinnesstämning som jag själv.

Det är något med att gå ensam genom en nästan helt tyst, öde och nedsläckt stad stad endast stör av en enstaka lastbil på gamla europavägen.

Det är vackert. Men också riktigt riktigt sorgligt. Det är trevligt. Men också riktigt riktift tråkigt.

Allt var sig likt ångesten duggade lika tätt som alltid kring vägarna på campus. De smala tvärgatorna ut med gågatan lika tråkiga som alltid.

Vad har jag egentligen gjort av all tid i den här staden. Vad fan gör jag med mitt liv egentligen.

Två år har jag bott här. Jag kom för att göra något nytt. I en ny stad. På en ny skola. Ingenting gick som det var tänkt.

Varför är det enda som går att lita på att ingenting någonsin blir som du själv tänkt, viljat eller önskat.

varför är livet så bra att jag vid tjugofem års ålder står på precis samma jävla punkt i livet som när jag var nitton.

Varför är livet så.

Varför.

Vet ni vad som är det sorgligaste ljudet i världen? ... jag tycker nog det är ljudet av att vika flyttkartonger.

Har sån sjuk ångest över att behöva flytta. Hade jag varit bättre och förtjänat att bo kvar hade jag ju sluppit.

Det hade varit så annolunda om det var att jag flyttade för att försöka något nytt komma bort från allt tidigare.

Nu tar jag ett kliv bakåt i tiden. Två år. Jag klarade inte av att plugga. Jag klarade inte av att hitta jobb.

Två år helt bortslösade lagda till alla de år som i onödan försvunnit innan dess.

Går inte att hitta någoting positivt i att vid tjugofem års ålder flytta tillbaka till sina föräldrar precis lika hatad och misslyckad som när jag äntligen kom där ifrån.

Nu kommer allt bara bli värre. Det är de enda det kan bli. Men det är ok, jag förtjänar inget annat.

Det var bra tider.

Jag tycker ibland att det är lite intressent att individualiseringen av det här samhället har gått så långt, så att det främsta sättet att visa vem man är, det är att kunna visa att man tillhör en grupp.

 

Att ha stora bekantskapsgrupper knutna till sig, det har blivit det mätbara och jämförbara för människor.

 

Och klart de är det, vem litar på någon som står ständigt ensam, som inte har något som talar för att denne har något vett.

 

Vem hade kunnat tro att kollektivisering var resultatet av individualisering.

Försvarsmaktens reformer går i stort enligt plan. Marinens förmågan att agera i samlat förband förskjuts till 2015. En en två brigadstridsledningsövningar ställs in.

Markstridsövningarna genomförs med halverad längd och med färre förband. Brigadförmågan förskjuts mot 2015. Samtliga Flygövningar reduceras. Förmågeuppbyggnaden för basbataljoner förskjuts slutet 2014.

Hemvärnets övningar genomförs med reducerad ambition. Logistik- och ledningsförband minskar kraftigt verksamheten till följd av reducerad övningsverksamhet i andra delar av organisationen.

Detta mot bakgrund av en övningsverksamhet i närområdet som är mer omfattande än på två decennier.

Statsmakten fortsätter skicka en säkerhetspolitisk signal, där ständigt sänkt  ambition är den bästa vägen. Det innebär att total förmåga är långt ifrån tillräcklig med halverade förband som inte har övats med andra truppslag, än mindre med andra försvarsgrenar.

Bildt kunde inte ha mer rätt när han erkände att Sveriges förmåga är "icke-existerande". Då inga av förmågerna som skulle ha varit utvecklade förra året finns kunde samtliga övningar från och med 2012 egentligen ha stälts in... då hade reinfelt kunnat vara stolt.

Försvarsförmågan hänger direkt på beslutsförmågan.

ps
Det är väldigt intressant att ingen har över huvudtaget reflekterat över att ministerstyre är förbjudet. Men i frågan FM är det tydligen helt rätt att ministrar godkänner beslut ända ned på verkstadsnivå. Men det är en annan fråga.
ds

Romarna trodde på att de skulle kunna stoppa visigoter och mongoler från att angripa Romarriket genom att uppträda civiliserat och dricka vin i kombination med att muta fienderna och ha andra "barbarer" i armén.

De ansåg sig som alldeles för fina för att själva lyfta ett svärd och förlitade sig på att de, i kraft som upplyst civilisation, skulle kunna hindra alla angrepp.

 

De hade fel.

Miljöpartiet är dagens romare av år 410 och sätter hela sin tilltro till att blotta tanken på vår upplysta civilisation ska stoppa alla former av angrepp på vårt land. Har Miljöpartiklarna fel? Time will tell...

har samma längtan nu som då för att livet ska börja på riktigt
Den långa flykten ifrån tryggheten som handfängsel
En gnista från att alltihopa antänder
Men allt det där som lämnar själen oförstörd
Har alltid lämnat mig så oerhört oberörd

Vi föddes precis innan lågan flämtade
Utan en framtid som går att rädda
Som en del av den splittrade klassen
Vi springer med vinden i fredagsnatten
Som avsatta kungar och drottningar i skörden av dumma förhoppningar
Och ingen runt mig har hittat någon mening
men de har skulder för livet till CSN

Hon lever ut sina bästa brister
Kristallerna, vinet och eskapismen
Demonerna bultar när hjärtat brister
Den ändlösa jakten på exorcisten
Malmen kvart i fem från en fest hos en gammal vän
I en taxi hem och alla omkring mig är mitt i livet
På fel sida av vägen.

fin känsla att få nytt frikort till vården på mindre än tre veckor... sämre känsla att det är en omöjlighet att lämna ekorrhjulet.

 

Men det gör inget är ändå endast ett skadat kolli som slängs fram och tillbaka mellan inrättningar som inte har något intresse att göra något.

 

Jag kommer aldrig att kunna identifiera mig med min kropp. Aldrig. Borde bara ta och acceptera att det inte går att göra något bättre än så här.

 

Borde acceptera att jag aldrig ens kommer att komma nära normalvikt eller få snygga proportioner. Livet går inte att göra bra så varför försöka. Det finns ändå inget så betydelselöst som den egna viljan när den inte stöttas av någon annans.

 

Borde ge upp. En gång för alla. Lära mig någonting av mina erfarenheter. Eller bara fortsätta lyssna på lögnerna om att det går att förändra något.

 

Fortsätta få panikångest av självhatet. Få tårar bara av att se alla som har fått gåvan att leva med en kropp som är deras egen.För alla som mår bra eller har som arbete att hjälpa andra att må bättre vet att det är det bästa man kan göra.

 

Borde bara inse att det inte finns något värde i att fortsätta självskadandet. För mitt eget bästa.

Jag vet inte vad som är värst med den här årstiden egentligen. Att det är omöjligt att vistas utomhus på grund av värmen. Att det är omöjligt att vara klädd på ett bra sätt. Att alla andra är klädda så nice. Eller att det är tre miljarder människor på de få trevliga platser som finns i staden och som under resten av året lämnas ostörda. Det enda som är säkert är att jag hatar sommaren. Hatar.

Men det är ok. den är ändå bara återupprepande och pågår sällan mer än en sex sju månader. så då det borde  inte vara omöjligt att acceptera att leva med skiten så småning om.

Kanske blir det bättre, kanske accepterar jag endag att det helt enkelt är bäst att bara stanna inomhus. Har dock svårt att se hur det skulle gå till. Känns som att det är ungefär lika enkelt att acceptera värmen som att acceptera sig själv för den en tvingats till att bli. Om det är så så vet jag redan nu att det bara är ännu ett skäl till att helt sluta försöka. Omöjligheter bör ingen lägga energi på.

Men det är ändå bra att väremn finns för det är de enda nu existerande som jag hatar mern än mig själv. Och det är ju bra. Att det finns något som alltid kommer att vara värre. och aldrig kommer att gå att göra något åt.